No Quarter

Hittade följande nyhetsreportage på Gates of Vienna, om hur EU-byråkraterna tar ut lön (över 130 000 i månaden) för arbete som de inte utför.

Parasiter som världen skulle vara bättre utan:

Senaste vändan i FRA-processen är tydligen att förslaget har omarbetats (obetydliga tillägg om ökad integritet har lags till — men själva massavlyssningen av hela svenska folket är förstås kvar), och att beslutet ska fattas under onsdag kväll. Det vill under den här kvällen, kanske medan jag skriver.

Tydligen var Fredrick Federley inte mer mot förslaget än att dessa tillägg gör honom till en anhängare. Somliga kallar honom en svikare. På det svarar han:

Men Federley oroas inte över svekdebatten. “De är fel ute, de vill ju inte ha någon spaning överhuvudtaget”, säger han till SvD.se.

Inte någon spaning enligt FRA-lagen, nej. Men det låter på honom som om han drar slutsatsen att motstånd mot FRA-lagen innebär att man skulle vara emot alla former av spaning och övervakning. Det är en idiotslutsats.

Här är ett längre citat:

– Man förstod ju att det här skulle komma, men de är fel ute. De som skriver det där värnar ju inte själva om rättssäkerheten. De vill ju inte ha någon spaning överhuvudtaget och det har ju inte varit aktuellt för oss. Nu har vi hittat en lösning där vi skriver in vissa justeringar. Sedan har försvarsministern öppnat för en tilläggsprosposition i höst och då blir det fortsatt diskussion, säger Federley till SvD.se.

Så om man är emot en fullständigt verkningslös lag, en lag som brottslingar lätt kan kringgå, så värnar man alltså inte om rättssäkerheten. Vilket resonemang.

Är det någon politiker alls som har försökt bemöta kritiken att lagen är verkningslös mot brottslingar? Utöver kryptering så kan man på mängder av kreativa sätt kommunicera brottsplaner på utan att säga rakt ut vad man menar. Lagen kommer inte att göra någon skillnad. Däremot så ger vetskapen om dold kommunikation dem en motivering att rota i mail som ytligt sett inte handlar om brottslighet. Kanske är dina kärleksbrev egentligen en diskussion om brottslighet. Bäst att undersöka närmare, för säkerhets skull.

Argumentet att man kan stoppa terrordåd i Afganistan (som en politiker menade) med hjälp av FRA-lagen tar priset, antingen i dumhet eller i folkförakt. Är det alltså dessa typer som styr Sverige och får över 50k (och många förmåner) i månaden av våra pengar? Man undrar ibland varför folk inte är på gatorna med högafflar och facklor, i berättigad vrede.

Verkningslös är lagen däremot inte mot vanliga oskyldiga människor som nu tvingas utföra sina privata handlingar på internet medvetna om att allt avlyssnas. Man kan förstås i någon mån göra som brottslingarna och kryptera eller på andra sätt dölja sina förehavanden, men det är ovärdigt att behöva agera som en brottsling bara för att få ha sitt privatliv i fred.

Det hela blir värre av att man samtidigt undviker att genomföra verkliga åtgärder mot terrorism och brottslighet. Eller värre, att man aktivt bidrar till dessa. Antalet muslimer, inklusive av det radikala slaget, växer ständigt i Sverige och Europa.

Jag ser nu att FRA-lagen har blivit framröstad. SvD: Ja till FRA-lagen.

Aftonbladet har några artiklar om den stundande övervakningen (FRA-lagen), här, här, och här. Den övervakning där bland annat all internettrafik till utlandet får övervakas. Som bekant så går nästan all internettrafik via utlandet, även den som har Sverige som både start- och slutpunkt.

Den politiske parasiten och folkpartisten Allan Widman säger följande:

I grund och botten handlar det om i vilken utsträckning vi ska kunna upptäcka hot mot svensk säkerhet i bred bemärkelse. Ett exempel kan hämtas från den 25 november 2005 då den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan råkade ut för ett attentat där två dog. Sådana attentat föregås med största säkerhet av någon form av kommunikation.

Hur svårt är det att undvika att tala i klarspråk när man planerar sina terrordåd? Ett enkelt sätt är förstås att kryptera det man skriver, men man kan också vara mer finurlig och dölja budskapen bakom vardaglig text, eller mata in informationen i krypterad form i bilder (som inte verkar vara något annat än vanliga bilder). Ingen kommer att få minsta skäl att ens ana att någon fuffens sker, ännu mindre exakt vilket fuffens det är. Terrorister som lägger ner så mycket energi och resurser på sina dåd har förstås inga som helst svårigheter att dölja sin kommunikation. Det är så enkelt att farmor Asta klarar av det.

Ju mer statsmakten vill komma åt dold information, desto mer måste de också rota i vanlig nättrafik och vanlig epost. Det kommer inte bli svårt att motivera rotande i vilka epost som helst.

Det är i första hand, eller enbart, vanliga människors privatliv som kommer att drabbas av denna övervakning.

Sedan har vi det som Per Ström brukar nämna, ändamålsglidning. En åtgärd, särskilt om den är opopulär, brukar till en början omgärdas av begränsningar och löften, för att tysta oroliga röster. Sedan när den väl är på plats så sker en långsam omformning, där övervakningen breddas och integritetet kränks allt mer, med allt obehag och alla verkliga faror det innebär.

Att döma av kommentarer på olika håll så är den kommande lagen inte särskilt populär. Statsmakten är tänkt att vara folkets tjänare, men dess företrädare agerar ofta arrogant och maktfullkomligt, och maktsträvande ledare är en uråldrig fiende till folket. Det flesta samhällen i människans historia (och även idag) har styrts (och styrs) av maktfullkomliga galningar som lever som parasiter på det förtryckta folket. Vi lever mitt i ett stort undantag (relativt talat), men när lagar av det här slaget dyker upp så får blir det tydligare vilka ambitioner somliga av våra styrande (parasitklassen) egentligen har.

För Per Ströms argumentsamling, se länk längst ner i föregående inlägg.

Flera steg har tagits mot en ny integritetskränkande och farlig lag. Det sista steget kommer att tas i riksdagen den 17:e Juni.

Det är lagen som gör det möjligt för FRA att avlyssna all data- och teletrafik som passerar landets gränser. Dvs. bland annat epost, hemsidor och telefonsamtal.

Det är inte tillräckligt att suga ur befolkningen deras resurser för att föda parasitklassen — de alldeles för många politiker och byråkrater med sina för höga löner och för många förmåner –, folket måste också kontrolleras och kuvas. Med motiveringen att det är för “vårt bästa”, förstås.

Rätt till ett privatliv? Glöm det. Den som vill ha något privat är förstås en kriminell person som måste övervakas. Folk med rent mjöl i påsen har väl inget behov av privatliv. Och ‘rent mjöl’ är förstås det som parasitklassen bestämmer att det är. Med några steg till så skulle man exv. kunna få det till att regim- och islamkritiker nog har ganska orent mjöl i sin påse.

Media har varit nästan helt tysta. Här är två texter, en ledare i SvD och en artikel i Computer Sweden.

Läs- och lyssnartips: Integritetens Lilla Röda, av Per Ström. En förvånansvärd bred (men kanske inte så detaljerad) genomgång av olika argument mot övervakning. Eller med hans egen beskrivning: “en lathund och argumentsamling för integritetsanhängare.”

(Del ett av det här inlägget, och ett inlägg om anonymitet.)

Ur en artikel i Världen idag:

Martin Lind, biskop i Linköpings stift, vill starta ett interreligiöst råd för muslimer och kristna. Inspirationen kom under ett besök hos Stormuftin Mustafa Ceric i Sarajevo som är shariaförespråkare i hela Europa.

Kanske har varje tid sina ‘magiska besvärjelser’ (tomma analyser och fraser) som man använder för att förjaga ondska (påstådd eller verklig), och några av dessa är i vår tid ‘dialog’, ‘öppenhet’ och ‘innanförskap’.

Martin Lind kör på med ‘dialog’:

– Jag tycker att det är utmärkt att börja föra samtal med människor av andra traditioner. Jag kan inte förstå att en kristen är tveksam till att föra samtal. Om man inte gör det då kan verkligen fördomar gro, men med dialog kan vi motverka missförstånd.

Bakom ett sådant resonemang finns ofta en stark ovilja att inse att konflikter kan ha en annan grund än missförstånd, att man mycket väl kan förstå sin fiende till 100% och ändå vara i konflikt med denne. Vidare finns också ofta en stark ovilja att inse att man kan ha negativa uppfattningar om vissa personer eller grupper som samtidigt är baserat på fakta och kunskap.

Men någon som Martin Lind skulle förmodligen hävda att konflikter alltid bottnar i missförstånd och att motvilja mot en person eller grupp bottnar i fördomar.

Så det stora problemet enligt det synsättet är missförstånd och fördomar. Vilka båda för all del kan vara ett problem, men för egen del lägger jag större vikt vid självorsakad blindhet. Exempelvis av det slag som Martin Lind ger uttryck för när han han inte riktigt vill kännas vid att den muslim, Stormuftin Mustafa Ceric, som inspirerade honom till det interreligiösa rådet, är en förespråkare av sharia (läs artikeln för att se vad Martin har att säga om saken).

Ur texten A Declaraion of European Muslims av Mustafa Ceric:

Having introduced their commitments to the European Union, the European Muslims have the right to express their expectations in the Declaration such as: the institutionalization of Islam in Europe; the economic development of the Muslim Community so that it may have full spiritual and cultural freedom and independence; the development of Islamic schools capable of educating European born Muslims for the new challenges of European society; the political freedom that will enable European Muslims to have their legitimate representatives in European state parliaments; a relaxation of European migration policy which has become very restrictive towards Muslims recently; opening the way for Muslim law to be recognized; and the protection of European Muslims from islamophobia, ethnic cleansing, genocide and the like.

Muslimsk lag, muslimiska skolor, muslimer i riksdagen, ökad invandring av muslimer, etc. Hans målsättning för Islam och Europa står tämligen klar, även om han inte är redo att förespråka våld än. Han är lite smartare än så, och därför farligare.

Merit Wager har ett inlägg om arbetslöshet bland irakier i Sverige, 73% av kvinnorna och 60% av männen.

I inslaget hör vi bland annat Haifa, som säger att hon verkligen har kämpat för att få ett jobb. Hon gav inte upp och sökte och sökte och sökte jobb tills hon fick ett. På frågan om varför 73 % av de irakiska kvinnorna inte har arbete, svarar hon att det är många som hellre går hemma och tar emot socialbidrag än att söka jobb. De tycker att “varför ska vi jobba när vi kan få allt betalt av socialen?”, verkar vara ett vanligt sätt att tänka. Och det här handlar om dem som varit här länge - de kom redan på 80-talet och 90-talet - som vid det här laget borde vara självförsörjande i mycket högre grad. Men många irakier har också, enligt Haifa men också andra, någon sorts “överklasstänkande” och tycker att det är under deras värdighet att ta enklare jobb (vilket förstås är det enda man kan få innan man behärskar språket ordentligt). Tydligen är det inte lika mycket under deras värdighet att låta andra försörja dem, t.ex. “korkade svenskar”, som en del uttrycker det.

Givet hur många som utnyttjar och lurar systemet, inte minst på laglig väg som med parasitiska politiker och byråkrater med sina löner och förmåner, så är det lätt att fråga sig om det inte är rätt idiotiskt att vara hederlig. De som lurar systemet får många fördelar medan hederliga straffas och föraktas (”korkade svenskar”).

Fler och fler kommer förstås att reagera på andras ohederlighet, och de vinster detta beteende medför, genom att själva bli ohederliga, och då har man snart ett system där alla ljuger och fifflar och där korruption är vardag. För en inblick i vad det innebär kan man läsa om Afrika. Och när man väl är där, och vi är redan på väg, så tar det många år att återställa allmän hederlighet och förtroende. Det är något som går snabbt att rasera och som tar lång tid att bygga upp.

Från den här artikeln i DN, om olämpliga läkare.

Två läkare inom Stockholms läns landsting blir ett genomsnittligt år specialister trots att de är klart olämpliga, berättar Helena Schild Tossman.

- Det kan handla om personlighetsstörningar, språksvårigheter, förfalskade intyg.
Andra problem kan vara att religiös övertygelse hindrar vissa läkare att arbeta som allmänmedicinare i Sverige. Och att utländska manliga läkare inte kan ta order av kvinnliga verksamhetschefer eller handledare.
Kulturkonflikterna är uppenbara, menar hon.

- För att inte nämna språksvårigheter. Jag var på en handledarkonferens nyligen och pratade med en läkare som hade gjort sin ST-tjänst (specialisttjänst) på en vårdcentral i Stockholm. Jag förstod inte ett ord av vad han sa. Och han förstod inte vad jag sa heller.

- Hur kan en verksamhetschef godkänna en person som inte kan göra sig förstådd? Det är obegripligt.

Visserligen inte bara kulturberikare, men somliga problem, som “religös övertygelse”, oförmåga att ta order från kvinnliga chefter, “språksvårigheter” som stör arbetet gäller nog snarare läkare som heter Mohammed än Martin. Jag skulle gissa att också förfalskade intyg och personlighetsstörning är vanligare bland kulturberikare — kommer man från en från en kultur där korruption är vardagsmat så har man i genomsnittsfallet självklart en större tendens till det beteendet själv. Traumatiska och människofientliga kulturer och övertygelser är rimligtvis också en faktor som bidrar till personlighetsstörningar.

Angående frågan hur man kan godkänna en läkare som inte kan göra sig förstådd, så är det nog “antirasismen” som spökar. Det vill säga idén att det är bättre att utsätta vanliga människor (patienter i det här fallet) för fara och obehag än att ta ansvar och våga neka någon av utländsk härkomst, hur olämplig denne än är. En sjuk och omoralisk hållning.

Senaste smygangreppet mot yttrandefriheten.

Om det här, att pressombudsmannen Yrsa Stenius vill polisanmäla bloggare för att stävja vad hon kallar för en oacceptabel utveckling. Hon anser att många bloggare och läsarkommentarer förtjänar en polisanmälan.

Tyvärr säger hon inte exakt vad det är hon vill förbjuda. Onekligen kan det förekomma verkliga lagöverträdelser på nätet, men det är inte särskilt vanligt enligt min erfarenhet (bortsett möjligen från överträdelser av demokratifientliga, diffusa idiotlagar som “hets mot folkgrupp”). Hårda ord och förolämpningar är på sina håll rätt vanligt, men det är väl ändå inte olagligt.

Hon pratar om bloggar och läsarkommentarer som minsann inte alltid präglas av eftertanke och omtanke.

So what, är det olagligt att vara tanklös och oomtänksam? Lagom diffust.

Jag kan bara hålla med om vad Merit Wager skriver om saken:

Klart: bloggarna som ofta är snabbare och rakare än traditionella medier, irriterar förstås traditionella journalister vilkas elfenbenstorn och maktpositioner har börjat vackla. Nu kan ju vem som helst göra sin stämma hörd och det skakar om i medievärlden. Yrsa Stenius, själv en av de traditionella journalisterna och van att få framföra sin åsikt, tycker kanske att det är jobbigt att “pöbeln” har fått tillgång till offentligheten och att många kunniga och duktiga bloggare visat att det inte är så märkvärdigt, det där med journalistik och skrivande.

Vi har alla hört argumentet för övervakning att den som inte har något att dölja inte har något att vara rädd för. Ett sällsynt dumt argument.

För det första så har vi alla, även oskyldiga, anledning att vara rädda för en totalitär stat, och ökad övervakning är (eller kan lätt bli) steg i den riktningen. Bekvämt nog utgår förespråkare från att det inte kommer att missbrukas på något sätt.

Det är lätt hänt att övervakningen börjar användas för att motverka sådant som inte är (eller inte borde vara) olagligt, som systemkritik inom känsliga områden som invandring.

Sedan så sammanblandar argumentet två saker: Det som är olagligt och det som är privat. Många har kanske inga nämnvärda olagligheter att dölja, men alla har privata saker, och det som är privat är (förstås) det som man inte vill ska vara offenligt eller tillgängligt för obehöriga. Genom att då bedriva olika former av övervakning så klampar man lätt in på mark som folk faktiskt vill dölja - för att det är privat.

För egen del har jag mycket privat att dölja. Inte olagligheter eller ens särskilt märkvärdiga saker, men det är mitt liv och mitt beslut om det ska vara offentligt eller ej.

Det är ingen motsägelse att säga “jag har rent mjöl i påsen och samtidigt en hel del att dölja.”

(Brasklapp: Jag är inte emot all övervakning, och självklart är övervakning ofta något som är bra. Det finns områden i samhället som borde övervakas mycket mer, exempelvis psykiatriska avdelningar där man tvångs’vårdar’ folk.)

I decenner har postmodernismen angripit idén om “sanning” i olika former. Allt är bara “åsikter”, “perspektiv”, “sociala konstruktioner”, och så vidare.

Mycket följer från dessa idéer, inte minst inom domstolsväsendet. För finns det ingen sanning, så är förstås påståenden som “kalle mördade lena” eller “nisse rånade hans” meningslösa, liksom deras motsatser. Det är “åsikter” som varken kan vara sanna eller falska. För “det finns ingen sanning”, bara åsikter och någons perspektiv. Hela processen i en domstol är meningslös, eftersom den har som syfte att etablera sanning. Lagarna själva har som förutsättning att man kan skilja på sant och falsk.

Om det inte finns någon ’sanning’ så finns det inte heller några ‘lögner’. Folk kan säga precis vad som helst utan att något mer sant eller falskt än något annat, inklusive ett direkt motsatt påstående.

Angrepp på sanning av det slaget har förstås effekten att folk i en allt mindre grad respekterar sanning. De börjar ljuga mer, om allt möjligt, och de kan försvara sig med att “det ändå inte finnas någon sanning”. Somliga är fanatiska med denna irrlära — de ser i anspråk om sanning “dogmatism” och “extremism”. I sina små och värdelösa hjärnor tror de sanningsanspråk är roten till alla konflikter.

Så folk ljuger allt mer. Om otrohet, faderskap, meriter, och mycket annat. För ekonomisk vinst (bedrägerier) och andra fördelar. Vilket i sin tur har effekten att folk slutar lita på varandra. Alla blir otrogna svinaktiga fifflare som är ständigt beredda att hugga varandra i ryggen för minsta (skenbara) fördel, för att överdriva en aning. De mest korrupta blir arga när någon hävdar att det finns en sanning och att den är värt att försvara, eller att det finns ärliga människor. “Alla ljuger jämt” hävdar de argt. (Vilket förstås motsäger premissen att det inte finns någon sanning, men så är logik inte deras starka sida. Själva påståendet “det finns ingen sanning” är meninglöst om det verkligen inte finns någon sanning.)

Ljugande och korruption är vanligt i många länder. Tänk Mellanöstern och Afrika.

Här hemma har vi ett uppsving av falska våldtäktsanklagelser:

“De flesta anmälda våldtäkter där gärningsmannen är okänd är uppdiktade.
Det hävdar poliser GT talat med.
- Det är ett jätteproblem och vi är erbarmligt trötta på det, säger en av dem.”

http://www.gt.se/nyheter/1.722367

“Det är känsligt att påstå att en kvinna som anmält en våldtäkt inte blivit våldtagen, men erfarna utredare på våldsroteln kan inte blunda för att det förekommer. Det är ett ganska nytt problem och tyvärr inte speciellt ovanligt…”

http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=2674968

Allt fler män blir också dömda i ord mot ord situationer, vilket i praktiken innebär att en kvinna när som helst kan slänga en man i fängelse för våldtäkt om hon vill, utan beviskrav. Bara hennes anklagelse. Mannen är skyldig så länge han inte kan bevisa sin oskuld. Det kanske är vad feministerna menar med att man “måste ta kvinnans berättelse på allvar”.

(exempel från: http://www.genusvetenskap.se/)