Det används inte heller alltid i kombination med terapi. Kvinnan i Uppdrag Granskning som under tvång fick över 100 omgångar elchocker fick ingen terapi alls, trots att hon bad om det och motsatte sig elchocker.

Påverkan på hjärnan är mer allmän än bara minnet, man kan också få nedsatt omdömesförmåga mm, och det verkar vara inte vara så ovanligt som många tror. Men mer forskning behövs, trots att man decennier har sagt att behandling är ofarlig så gjordes den första långtidsundersökningen 2007 (den jag länkar till i inlägget). Tydligen har man inte tyckt att det varit viktigt nog att undersöka närmare, trots att många patienter under åren har klagat på allvarliga biverkningar. Dessa har avfärdats.

Men trots allt detta så kanske det ändå är en behandling värd att prova för en del, men då ska de få allsidig information innan, och välja det själva utan att utsattas för påtryckningar (och man ska definitivt inte tvingas).

Alla mediciner och behandlingsmetoder har biverkningar som måste vägas mot vilken positiv effekt som behandlingen ger. Det innebär att man ska vara väldigt restriktiv mot i det här fallet; elchocksbehandlingar.

Elchocksbehandlingar ges som en sista utväg till svårt deprimerade människor eller personer med psykotiska problem och kombineras med samtalsterapi och psykofarmaka. Elchocksbehandlingar sätts in först när medicinerna visar sig vara verkningslösa eller det finns stor risk för självmord.

I dessa fall anser jag att det är befogat att ge elchocksbehandlingar, även om patienten i fråga riskerar att få minnesförluster, eftersom elchocksbehandling är en sådan snabb och effektiv metod.

En av mina bästa vänner, som jag känt hela livet, genomgår just nu en elchocksbehandling.

Hon har varit deprimerad i minst sex år, skurit sig själv, ljugit och försökt begå självmord. För tillfället är hon så djupt deprimerad att hon är inskriven på psyket. Medicinerna har visat sig verkningslösa och det finns inget sätt för henne att komma ur sin depression; utom med hjälp av elchocksbehandlingar.

Ska man då förbjuda elchocksbehandlingar? Är det bättre att människor fortsätter vara deprimerade än att de faktiskt får hjälp att komma tillbaka till ett normalt liv? Ska risken för permanenta minnesförluster, som drabbar ett fåtal av alla som genomgår behandlingen, sätta stopp för en hel behandlingsmetod?

Det tycker inte jag!

Kritiken mot politikerna växer, särskilt i frågor som rör invandring och integration. Det kan nog bli en stor valfråga 2010.

Vi måste dock vara observanta på den nu rådande utvecklingen och inte vara rädda att se lite längre in i framtiden. Våra styrande kryper undan på något sätt och vill inte stöta sig med dessa människor och jag tror, att det är fråga om rädsla.
Vi måste kunna ha invändingar mot alla religioner om vi anser det. Kristendomen är betydligt lättare för oss att acceptera även om denna haft svarta perioder.I dagens läge anser jag att den faktiskt är bäst bland våra religioner och själv stödjar nämnda.

Men sedan behövs det också djupare förändringar i samhället. Vi behöver stå upp för västerländska värderingar och ideal, och rent praktiskt behöver vi begränsa invandring från vissa kulturer. Med mera.

(För övrigt har SVD eller Twingly tagit bort länken till min blogg…)