om hat

april 30, 2007 at 9:17 f m (Uncategorized)

Det är relativt vanligt att beskyllningen om ”hat” dyker upp i olika sammanhang. Att ”hata” är tydligen den yttersta synden, och den som anklagar andra för ”hat” försöker inte på något sätt motivera varför det aktuella hatet skulle vara dåligt. Det tas för givet att det är dåligt, oavsett omständigheter. Men det är en absurd uppfattning.

Hat är en känsla, motsatsen till kärlek. Hat är vad man känner om man värderar något som riktigt negativt, och kärlek är vad man känner om man värderar något som riktigt positivt. Dessa känslor följer automatiskt ur dessa värderingar. Världen är full av saker, somliga är dåliga. I Bangladesh (och på andra håll i världen) är det ett ökande problem med muslimska män som kastar frätande syra i ansiktet på kvinnor som avvisar dem (vilket vanställer dem för resten av livet). (Läs mer t ex här). Ska man inte hata dessa män? Tydligen inte, inte enligt ‘hatkritikerna’. De tycker inte att detta är tillräckligt negativt för att motivera hat.

Att anse att allt hat är dåligt är korkat och omoraliskt. Ondska ska hatas och fördömas.

Världen behöver mer hat av detta slag.

Annonser

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om hat

skatt och sånt

april 28, 2007 at 1:17 f m (Uncategorized)

Vård och skola saknar resurser, ändå räcker skattemedlen tydligen till att ge bidrag till islamska fundamentalister: länk.

För ”samtal och dialog är bättre än stängda dörrar.” (‘Dialog’ måste vara vår tids mest trötta klyscha – den används ofta bara som billigt sätt att inge positiva känslor i lyssnaren). Jag förmodar att det är omöjligt att föra dialog utan bidrag. Ombudsmannen för det bidragsgivande förbundet medger att han inte vet ”exakt vad föreningen håller på med och förkunnar”.

Det handlar inte om en särskilt stor summa i just det här fallet, men så är detta bara ett litet exempel på vad skattemedel kan gå till. När en stor andel av befolkningens pengar hamnar i politiker och byråkraters händer så kommer också en stor mängd pengar att gå till onödigheter, skräp och rent destruktiva saker. Det är närmast en lag. (Förstås, vad som är onödigheter och skräp för mig kan vara viktigt för någon annan – men skippa då alla bidrag till dessa aktiviteter och företeelser och låt folk betala mindre i skatt, så kan var och en själva välja vad de ska lägga sina pengar på.)

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för skatt och sånt

På ett socialkontor

april 25, 2007 at 10:34 e m (Uncategorized)

Historien med Louise påminner mig om en sak. Jag hade en gång kompis som precis hade utbildat sig till socionom och fått jobb som socialsekreterare. Hon berättade lite om hur det kunde gå till på socialkontoret.

En gång uppstod det ett bråk mellan en klient och handläggaren där både skyllde på varandra. Senare upptäcktes det att klienten hade rätt, men den aktuella handläggaren förbjöds av chefen att ringa och be om ursäkt (eller åtminstone säga att det ordnat upp sig). Istället skulle de hålla fast vid historien att skylla på klienten. Inga medgivanden.

Det saknades klara regler för hantering av en del fall, vilket ledde till en stor grad av godtycklighet. Två klienter med liknande omständigheter kunde behandlas helt olika. Somliga kunde nekas pengar medan andra spontant erbjöds extra pengar utan något särskilt skäl (än att de var omtyckta). Smicker fungerade. Alla beslut dokumenterades med professionella motiveringar och formuleringar förstås, men deras möjlighet till ”individuell bedömning” ger ett brett handlingsutrymme. (En liknande situation uppkommer ofta där det saknas klara regler eller möjligheter till mätning. De flesta av oss har själva märkt av t ex orättvis och inkompetent betygssättning. ”Individuell bedömning” blir i praktiken ofta ”godtycklig och orättvis bedömning” där utvärderarens känslor styr; känslor som påverkas av allt möjligt, som smicker eller humör.)

Ovanstående kan inte kan skyllas på ”dålig ekonomi” eller ”mycket stress” (det var inte särskilt stressigt tidsmässigt – de gjorde utflykter med mera på arbetstid, däremot förekom det en del våld och hot, t ex från missbrukare).

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för På ett socialkontor

Islam i Europa

april 23, 2007 at 8:39 e m (Uncategorized)

I en debattartikel i svd rycker Iam Buruma (i översättning av Lars Ryding) ut till försvar av muslimer och Islam i Europa.

Han påstår att ”en liberal demokrati går att förena med Islam”.

Det är i bästa fall en öppen fråga. Islamska nationer i världen ger ingen hoppfull bild, inte heller Islams historia eller koranen och haditerna. Den blodtörstige krigsherren Mohammed anses inom Islam vara en förebild.

Det enda argumentet för att detta skulle vara möjligt som anges är Indonesien, även om textförfattaren medger att det inte är en ”fullständigt framgång”.

Indonesien, den nation som var i media för ett tag sedan efter att det framkommit att biståndspengar har hamnat hos indonesiska islamister, där de bland annat använts till att finansiera offentlig piskning av kvinnor. För brott som att inte klä sig muslimskt. Jihad Watch rapporterar regelbundet om de många islamrelaterade problem som Indonesien har.

Jag betvivlar inte att det finns goda muslimer, men varken de eller vi har något att vinna på en eftergiven hållning.

Här är vers 4:34 från Koranen:

Men are in charge of women, as Allah has made one of them superior to the other, and because men spend their wealth for the women; so virtuous women are the reverent ones, guarding behind their husbands the way Allah has decreed guarding; and the women from whom you fear disobedience, advise them and do not cohabit with them, and beat them; then if they obey you, do not seek to do injustice to them; indeed Allah is Supreme, Great. (min fetstil)

Uppdatering: Enligt Dick Erixon är översättningen av artikeln förvanskad till att bli mer pro-islamsk och mindre vänsterkritisk. Läs hans inlägg om saken här.

Direktlänk 4 kommentarer

Debatten och Mona Sahlin

april 20, 2007 at 2:51 e m (Uncategorized)

Jag såg inte debatten mellan Mona Sahlin och Jimmie Åkesson, så jag nöjer mig med att kommentera utifrån artikeln i svd. För protokollet så är jag varken social- eller sverigedemokrat.

Mona säger: ”Ett av problemen som till exempel Rosengård har är att det är för få kommuner som är med och tar ansvaret att ta emot dem som flyr.”

Det är typisk att inte lägga skulden på immigranterna själva (okej, hon säger ”ett av problemen”, men har hon någonsin angett en immigrants eget bristande ansvar som en skuldfaktor?). De som flyttar hit har ett eget ansvar att integrera sig. Somliga har bott här i flera år utan att ens lära sig svenska. Är det rimligt att behöva lägga skattemedel på att bekosta tolk åt någon som har bott här i flera år?

Och det låter som om Mona Sahlin med sin kommentar menar att invandring är en belastning, något som måste delas mer jämnt mellan kommunerna. Jag trodde att hon var av uppfattningen att det är en tillgång. (För egen del så anser jag att invandring mycket väl kan vara tillgång. Det beror i hög grad på vem som invandrar, men också på vilket ekonomisk system som gäller, om det är ett system som skapar eller hindrar nya arbeten.)

Direktlänk 1 kommentar

Intifada i Rosengård?

april 16, 2007 at 1:08 e m (Uncategorized)

Sveriges muslimtätaste område Rosengård har de senaste dagarna drabbats av våld som liknar det våld som intifadan i Frankrike har medfört — bränder, stenkastning på poliser (och brandmän), misshandel. Se t ex här, här och här. Misshandeln i fråga utfördes av sex personer mot en 17-åring och var så grov att han fick livshotande skador (utan operation hade han inte klarat sig, och han ligger för närvarande nedsövd i respirator).

Direktlänk 4 kommentarer

”Mångfald, inte enfald”

april 13, 2007 at 2:12 e m (Uncategorized)

Här är några tankar med utgångspunkt ur KDU:s kampanj ”mångfald, inte
enfald”. De skriver:

”När nya människor kommer till Sverige finns två vägval. Antingen ser vi
människor som problem, eller som en möjlighet. KDU tycker att vi ska se på
människor som möjligheter.”

Det är simplistiskt att tro att man kan ha en viss bestämd inställning till
alla nyanlända. En skicklig civilingenjör från Iran som flyttar hit för att
han har tröttnat på att leva i en teokrati och som siktar på att få en
framgångsrik karriär i Sverige har förstås goda chanser att bli en stor
tillgång, men en muslimsk fundamentalist som kommer hit och siktar på att
leva på bidrag så att han kan ägna hela sin fritid åt att förespråka sharia
är uppenbarligen ett problem.

Och hela idén att det bara är en fråga om attityd är lika irriterande här
som i alla andra sammanhang. Huruvida något är bra eller dålig kommer man
fram till genom att studera verkligheten, inte genom att a priori välja en
viss attityd.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för ”Mångfald, inte enfald”

Smygläsning av sms

april 9, 2007 at 12:15 e m (Uncategorized)

Enligt en undersökning i Aftonbladet (gjord i England) så smygläser halva befolkningen sin partners sms. I åldersgruppen 25-43 så är siffran 77%. De citerar också en typisk förklaring: ”Jag vill ju bara veta om det är hans förra flickvän som hör av sig.”

Jesus Kristus. Består verkligen en så stor del av befolkning av personer som beter sig på det sättet? Tydligen. Ingen heder alls (och då menar jag riktig heder, inte primitiva kulturers mörda-dina-barn heder.)

Om man vill veta vem som partern kommunicerar med så får man väl fråga. Om man inte litar på honom/henne så har man antingen problem med tillit (vilket inte gör det rätt att smygläsa sms) eller så har partern faktiskt visat sig vara opålitlig (och i så fall så får man nog överväga att göra slut istället).

I synnerhet ogillar jag folk som gör dessa saker med en slags självrättfärdighet. Någon som spionerar men skäms för det skulle det kanske gå att förlåta, men någon som spionerar (läser partnerns sms och epost etc) och inte ser något direkt fel med det är moraliskt korrupt och bör fördömas och undvikas.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för Smygläsning av sms

Hundattack: om hundlicens

april 6, 2007 at 12:30 e m (hundattack)

Ett förslag som dyker upp ibland på hur man ska lösa problemet med kamphundar som attackerar djur och människor, är att införa någon slags licens för att få ha hund (ett ‘hundkörkort’). Detta verkar i mina öron inte vara en särskilt effektiv åtgärd, och dessutom helt onödig när det redan finns en enkel åtgärd som använder sig av det befintliga systemet.

Så varför inte hundlicens?

Hur det än utformas så kommer det inte vara särskilt svårt för olämpliga hundägare att skaffa ett. Dessa ägare vet redan att de gör fel, de vet att man inte ska ha aggressiva hundar lösspringande etc. Så om de får en fråga på ett test som är typ ”Ska man låta en aggressiv hund springa lös? (j/n)” så är det bara för dem att ge det rätta svaret. Samma sak för alla frågor eller övriga tester. Deras problem är inte att de inte vet vad som är rätt, utan att att de struntar i det.

Med hundlicens så kan man dra in licensen om hunden skulle attackera någon. Det är sant, men då är det redan för sent. Hunden har redan attackerat (och kanske dödat). Och att förlora sin hundlicens är förmodligen inte något som avskräcker särskilt mycket. Många skulle förmodligen behålla sin hund (eller skaffa en ny) även utan licens, och det kommer knappast bli högprioriterat av polisen att kontrollera så licensinnehav (och i den mån som de faktiskt ägnar tid åt det, så innebär det mindre tid åt att hjälpa folk som blivit rånade och våldtagna, med mera.)

(I förbigående sagt så kan jag nämna att jag skulle kunna tänka mig hundförbud för ägare som visar sig olämpliga. Inte för att jag tror att det skulle hjälpa så mycket, men till skillnad mot hundlicens så är det inte något som utgör extra krångel för hundägare som sköter sig.)

Så vad föreslår jag att man gör istället? Det är enkelt, och jag har skrivit om det tidigare. Vi har redan lagar som förbjuder att man förstör eller skadar andra människors egendom, och vi behöver tillämpa dessa bättre i fall med hundattacker. (Och jag lägger ingen särskild värdering i att kalla ett husdjur för ‘egendom’.)

Mitt resonemang bygger på ett par enkla punkter:

1. Allt som en hund gör är ägarens ansvar, oavsett om det är avsiktligt eller ej.
2. Att döda någons hund (eller annat husdjur) är allvarligt. Värre än att förstöra något som bara är ett ekonomiskt värde (även om det är något dyrt).

Så, om någons hund dödar en annans hund så är det ett solklart fall av brott, och ägaren ska bestraffas. Exakt hur allvarligt brottet är kan diskuteras, men enligt min uppfattning så skulle 2-4 års fängelse vara lagom. Till skillnad mot hotet om att förlora en hundlicens så är det här ett straff som faktiskt är kännbart, som dels avskräcker mer och dels får bort en värdelös person från gatan i några år.

Parentes på slutet: någon form av distinktion mellan avsiktlig och oavsiktlig hundattack får nog göras, även om det är brott i båda fall. Man skiljer t ex på att döda någon uppsåtligt och oansvarighet som vållar någons död. Men detta är detaljer som får utarbetas av jurister, vad jag föreslår är bara någon generella riktlinjer. (Andra distinktioner kan också diskuteras: är det t ex verkligen lika allvarligt att döda någons fågel som att döda någons hund? De flesta står nog en hund närmare, nej? Men detta är också detaljer. Poängen är att det ska vara straffbart att döda någons husdjur, vare sig man gör det med egna händer eller via sin hund.)

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för Hundattack: om hundlicens

En ny hundattack

april 2, 2007 at 8:14 e m (hundattack)

Läs om kamphunden som bet ihjäl lilla Tjalle:

I Expressen

I Aftonbladet

I DN

I den ena artikeln kan man läsa följande: ” – Det är brottsligt endast om hunden används medvetet som redskap i en misshandel, säger Roland Lindkvist, vakthavande befäl på polisen i Sörmland.”

Det är förstås vansinnigt. Det ska vara brottsligt oavsett vilken avsikt ägaren har. Allt en hund gör är ägarens ansvar. Ägare till aggressiva hundar får helt enkelt vara mer uppmärksamma och vara noga med att hålla dem kopplade. Ett hårt fängelsestraff för hundattacker borde bidra till försiktighet, och dagens totala brist på påföljer gör att personer som får kickar av att skada andra kan göra det helt utan risk genom att träna en hund till att vara aggressiv och sedan ofta ha den lös. Förr eller senare kommer den då att attackera någon (hund eller människa) och ägaren kan hävda att det var oavsiktligt och riskerar ingenting. Även om det verkligen är helt oavsiktligt så ska inte en ansvarslös ägare som håller en aggressiv hund okopplad gå fri från straff.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för En ny hundattack