På ett socialkontor

april 25, 2007 at 10:34 e m (Uncategorized)

Historien med Louise påminner mig om en sak. Jag hade en gång kompis som precis hade utbildat sig till socionom och fått jobb som socialsekreterare. Hon berättade lite om hur det kunde gå till på socialkontoret.

En gång uppstod det ett bråk mellan en klient och handläggaren där både skyllde på varandra. Senare upptäcktes det att klienten hade rätt, men den aktuella handläggaren förbjöds av chefen att ringa och be om ursäkt (eller åtminstone säga att det ordnat upp sig). Istället skulle de hålla fast vid historien att skylla på klienten. Inga medgivanden.

Det saknades klara regler för hantering av en del fall, vilket ledde till en stor grad av godtycklighet. Två klienter med liknande omständigheter kunde behandlas helt olika. Somliga kunde nekas pengar medan andra spontant erbjöds extra pengar utan något särskilt skäl (än att de var omtyckta). Smicker fungerade. Alla beslut dokumenterades med professionella motiveringar och formuleringar förstås, men deras möjlighet till ”individuell bedömning” ger ett brett handlingsutrymme. (En liknande situation uppkommer ofta där det saknas klara regler eller möjligheter till mätning. De flesta av oss har själva märkt av t ex orättvis och inkompetent betygssättning. ”Individuell bedömning” blir i praktiken ofta ”godtycklig och orättvis bedömning” där utvärderarens känslor styr; känslor som påverkas av allt möjligt, som smicker eller humör.)

Ovanstående kan inte kan skyllas på ”dålig ekonomi” eller ”mycket stress” (det var inte särskilt stressigt tidsmässigt – de gjorde utflykter med mera på arbetstid, däremot förekom det en del våld och hot, t ex från missbrukare).

Annonser
%d bloggare gillar detta: