The Prime Directive

september 4, 2007 at 10:12 f m (Uncategorized)

Gustafsson i Säffle skrev härom dagen om Afganistan, att det trots massivt bistånd (över en miljard från Sverige bara de senaste åren) inte krävs mer än en teckning på Mohammed för att de ska hata oss och kräva att vi inför sharia.

Låt även detta bli en läxa till enfaldigt naive svensson: om biståndets ytterligt begränsade betydelse för relationer mellan länder. Det betyder nämligen inte ett skit! En enda rondellhund av Vilks, hur icke-nedlåtande bilden än är, så betyder inte den miljard kronor som svenskar godhjärtat sänt till Afghanistan bara de tre senaste åren, ett vitten. (Till och med islam-medlöparen nummer 1 i Sverige, Jan Hjärpe, påstår att inga normala muslimer retar sig på Vilks godmodiga teckningar.) Det hindrar alltså inte Afghanistans regering från att uttala sig mot det hyggliga Sveriges hävdvunna friheter.

Indeed.

Varför ska vi slösa resurser på att hjälpa otacksamma vildar? De hatar oss oavsett. Det är i synnerhet sant för USA, som inte bara blir hatade av afganer, utan av hela världen. När USA störtade talibanerna och hjälpinsatser kunde sättas in (som tidigare varit blockerade) så kunde många tiotusentals liv räddas och hjälpas. Tacken? Mer hat.

De vill uppenbarligen fortsätta leva i sina vidskepliga, hatfyllda skitsamhällen, och givet det så är det ett moraliskt brott att fortsätta fråntvinga befolkningen i våra länder resurser att lägga på dem. Fullständigt oetiskt.

Låt de som vill hjälpa till, och låt oss övriga vara.

Det finns ett alternativ till både gårdagens kolonisering och dagens självföraktande uppoffringar, och det är att helt enkelt låta primitiva kulturer och nationer vara för sig själva, och varken pådyvla dem vårt styre eller ösa bistånd över dem. (De kommer dock fortfarande att ha enorma resurser tillgängliga tack vare oss — i form av vår kunskap, och handel.)

Det kan också mycket väl vara det som på sikt visar sig hjälpa dem mest, för då blir det för dem en direkt koppling mellan handling och konsekvens. En destruktiv kultur får destruktiva resultat, och omvänt. Men med ett skyhögt bistånd så är den kopplingen inte lika tydlig; då kan de göra lite som de vill och ändå se resurserna strömma in (eller värre: det uppmuntrar till dåliga saker, som lögnaktig propaganda och offermentalitet – för att få mer pengar). Det värsta exemplet på detta är nog palestinierna. De har världens kanske mest dysfunktionella och destruktiva kultur, men kan ändå föröka sig som råttor (och överleva) tack vare allt bistånd, inte minst praktisk hjälp som gratis elektricitet från Israel. Utan biståndet skulle deras samhälle helt enkelt gå under, eller tvingas bli mer rationellt för att överleva.

Ondska och dumhet ska vara smärtsamt och förödande. Värdelösa kulturer ska, lämnade åt sitt eget öde, hämmas och/eller gå under. Det är ett sätt att lära sig, och det är rättvisa.

Avslutningsvis ett litet klipp med jihadisten Nahoul. En palestinsk barnprogramledare som förespråkar muslimsk världsdominans och hämnd på Allahs fiender. I det här klippet är han elak mot djur, till de palestinska barnens skratt. Är detta kulturuttryck finansierat med biståndspengar?

Annonser

2 kommentarer

  1. Nils Dacke said,

    Instämmer i det mesta. Biståndspengar har inte bara slösats bort på muslimska länder utan även på diverse afrikanska diktaturer där eliten skott sina egna fickor på vår bekostnad. Dessutom betalar vi fortfarande, hör och häpna, bistånd till supermakterna Kina och Ryssland. Till yttermera visso finns det stora avbränningar, som går till den svenska biståndsadeln, som lever högt på vår bekostnad i de länder de är satta att ”hjälpa”. Bistånd har faktiskt enligt internationella studier ofta mera stjälpt än hjälpt. Mest bortkastat är naturligtvis bistånd till muslimska länder där man inte har en tanke på att upprätta demokratiska fri-och rättigheter.

  2. NQ said,

    Jag var generös nog att utgå från att bistånd oftast når rätt mål, men som du säger så är inte ens det säkert. Bistånd kan också motverka den lokala produktionen och handeln genom att sätta marknadsprinciper ur spel.

    Vad de behöver mest är rätt idéer. De behöver, för att alludera på titeln på din blog, lära sig om förnuft och frihet. Men det är det sista de vill: Det finns på många håll en utbredd uppfattning att de är andligt överlägsna oss (medan de inte förnekar att vi är materiellt överlägsna), och de får självförtroende ur den uppfattningen. Så de är ”immuna” mot våra idéer, och har därmed stora svårigheter att lyfta sig ur sin fattigdom eftersom dessa idéer är nödvändiga för ett modernt samhälle.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: