lögner, lögner

september 17, 2007 at 5:31 e m (Uncategorized)

Igår när jag för ovanlighetens skull tittade på TV så råkade jag hamna på en kanal med ett program om abort. Programfrågan tycktes vara om det är så att sjukhuspersonal (och andra) tar för lättvindigt på aborter, och inte tillräckligt informerar om att en abort kan vara traumatisk, och inte tillräckligt hjälper dem som mår dåligt efteråt.

Det kan mycket väl vara sant, men vad jag reagerade mest på var den tillfrågade läkare som menade att man inte ska säga något negativt om abort inför en abort eftersom det kan påverka den som gör abort till att må sämre efteråt. Att man ska ljuga och undanhålla information.

Det är ett bra exempel på den motbjudande lögnaktigheten i vår kultur — att istället för att säga som det är, ljuga och försöka manipulera patienten till att inte må dåligt. Att istället för sanningen säga det som man enligt någon slags psykologiserande kalkyl har kommit fram till ger bäst ”effekt”, vilket är baserat på den dubiösa premissen att det inte är aborten i sig (och patientens värderingar) som leder till svårigheter utan sjukhuspersonalens attityd.

Det finns många liknande exempel. Som de läkare (och icke-läkare) som anser att man ska ljuga till patienter som gör faderskapstest, i de fall där den förmodade fadern inte är far. För att motiverka att ”splittrar” familjen (som om en familj där ”fadern” misstänker att han inte är far inte redan är splittrad).

Det finns flera dåliga konsekvenser av ljugande av detta slag. En uppenbar sådan är att man inte länge kan lita på det som läkare (och andra) säger. Om man vet att de ibland ljuger för att ”skydda” patienter, hur kan man alls någonsin lita på dem? Lögnaktiga svin.

Om det var vanligt att ljuga vid fadersskapstest (efter, säg, en hemlig psykologisk utvärdering där man avgör om sanningen kan vara destruktiv för familjen) så skulle inte ens de som faktiskt är de riktiga fädren kunna lita på resultet. Så tvivlen skulle inte försvinna trots bekräftelsen.

Få saker förstör tillit så mycket är lögner, och få saker är lika destruktiva. Oavsett vilken ”avsikt” lögnen har. Man måste utgå från att folk som ställer frågor vill ha ärliga svar, och behandla dem som vuxna människor och ge dem det (samtidigt som man är vänlig och artig, förstås, inte motbjudande kräk som idoljuryn).

Annonser

8 kommentarer

  1. Anino said,

    Vad extremt sjukt om attityden att ljuga om faderskapstest är kutym. Som det är nu så kan man ju säkerställa att 5-10% av oss har en annan biologisk far än den vi tror (och som ”fäderna” tror), baserat på blodprover inför organtransplantationer inom familjer. (Siffran skulle kunna bli högre om man DNA-testade ett snitt ur befolkningen.)

    Det är en jätteviktig fråga precis som du säger, helt åt helvete att ljuga om en sån sak av någon slags moraliskt överlägsen förmyndarattityd. Och dessutom, varför är inte detta en politisk fråga? Allt annat mellan könen är ju politiska frågor, in på millimeternivå. Om allt av biologiskt ursprung ska transformeras till ideologi, politik och folkbildning, då vill jag gärna höra diskussionen om de 10 procenten. Och se en riktig undersökning baserad på gentest. Annars är jämställdhetsdebatten bara smoke and mirrors och folk kan fatta sina egna beslut sinsemellan…

  2. Ninde said,

    När det gäller abort tror jag det handlar om att allt med abort är så himla laddat. Av rädsla för att hemfalla åt skrämselpropaganda à la amerikanska fundamentalisthögern väljer man att väja för frågan att vissa (absolut inte alla) kan må pyskiskt dåligt efteråt. Det enklare hänvisa till nån att prata med efteråt, om tjejen behöver det. Trodde det gjordes…

    Lite som en tjejkompis som blev ifrågasatt när ville ta reda på om hon bar på en viss bröstcancer gen . ”Om det inte var bättre att inte veta”. Hon stod till sist på sig och fick reda på svaret. För trots att det visade sig att hon bar på genen föredrog hon att veta framför ovissheten. För då kunde hon själv påverka riskerna.. För att det kan vara enklare att slåss emot sanna fakta än en dimridå av antaganden och lögner.

  3. NQ said,

    Anino, jag tror inte att det är särskilt vanligt att man ljuger om testresultat (om det förekommer alls), men att somliga (inkl. läkare) anser att det är rätt är illa nog. Och det ligger också helt i linje med svenskt förmyndarskap, där vi alla är barn som måste försvaras från verklighet och sanning. För vårt eget bästa.

    Vad jag förstår så kostar ett sådant test flera tusen. Medveten strategi (avskräckning) för att undvika att ”splittra familjer”? Mycket annat (inklusive aborter) är betydligt billigare.

    Det är rätt otäckt med kvinnor som ljuger om en sådan sak och utan ett ord bär på den hemligheten genom åren… (och ännu värre om de anser att det är moraliskt försvarbart.)

    Ninde, men det är egentligen rätt enkelt (och självklart) hur man ska agera. Säg sanningen utan manipulation, och utan att oroa sig över hur det kan verka (om man ”verkar” vara en fundmentalist eller ej). Allt annat är respektlöst mot den som frågar.

    Ang. cancerfallet så är jag tveksam till om sjukvårdspersonal alls ska försöka påverka beslut eller attityd hos en patient (annat än genom att informera och kanske rekommendera). De ska respektera patientens beslut utan att krångla.

  4. Ninde said,

    Sant, syftade mer på att i just de specifika fallen verkar vi vara speciellt dåliga på det här med sanning utan manipulation, just för att det är så mycket känslor inblandade.
    För övrigt är alla livslögner motbjudande, oavsett om det är män eller kvinnor bakom.

  5. 4n1n0 said,

    Det var nog mer retorik än verkliga åsikter från min sida. Poängen som var gömd där nånstans är att så mycket i jämställdhetspolitiken bygger på ideologi och önsketänkande, och obekväma sanningar om vår natur (som inte är ett blankt oskrivet blad) förträngs. Jag är i princip för allt undanröjande av hinder för kvinnor, men målbilden om det jämställda samhället är en utopi eftersom vi faktiskt (surprise surprise) är biologiska varelser. Fem miljoner års utveckling har något att säga när kulturen inte når når botten i våra medvetanden.

    Jag känner fö i första hand empati för de kvinnor som trots allt hamnar i den situationen. De är födda med dubbla strategier för parning, försörjare resp älskare. Spelet var aldrig rättvist från början. Vi är alla så manipulerade av våra kroppar och vårt DNA, så vem kan kasta första stenen? Jag skulle aldrig vilja hamna i en sån situation, att uppfostra ett barn som inte är mitt, men så är jag en cynisk kantstött jäkel också, och familjebildning står inte högt på listan.

    Jag tror iaf att vi kommer bli tvungna att handskas med den verkligheten i framtiden, när det blir standard att kartlägga gener för sjukvårdens skull. Då kommer det visa sig hur många oäkta ägg som ligger i boet.

  6. Ninde said,

    4n1n0: Svarar dig i din egen blogg , för att inte ”kidnappa” No quarters kommentatorsfält 🙂

  7. NQ said,

    Ninde, jag tycker bara att det är kul med kommentarer även om de inte är till mig. : )

    Anino, jag instämmer inte helt i vad du skriver, men lämnar det tills vidare. Kanske skriver ett bloginlägg om saken framöver.

  8. Ninde said,

    Ok! : )

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: