Elchocksbehandling

september 26, 2007 at 5:41 f m (ECT)

I början av 2007 publicerades resultatet av en studie där man har undersökt vilka långtidseffekter som elchocksbehandling (ECT) har på patienter, och resultatet är nedslående. Samtliga former av ECT skapar långvariga (sannolikt permanenta) hjärnskador – nedsatt kognitiv förmåga som minskad förmåga till abstrakt tänkande, försämrad bedömningsförmåga, minnesförlust och försämrat minne.

Dessa effekter har ofta rapporterats av patienter genom åren, men inte riktigt tagits på allvar. Man har resonerat att patienter pga sina tillstånd inte klarar av att bedöma en sådan sak. (Det är bekvämt att experimentera med psykpatienter, eftersom de har så låg status som informationskällor. Om de säger saker som inte stämmer med aktuella teorier så bortser man helt enkelt från det om man så vill.)

Studien bidrog till att få den långtida förespråkaren av ECT Dr. Harold Sackeim att få en mer kritisk hållning till behandlingsformen.

En annan motståndare är Dr. Peter Breggin, som i en essä skriver så här:

After traumatic brain damage has persisted for six months, it is likely to remain stable or even to grow worse. Therefore, the study confirms that routine clinical use of ECT causes permanent damage to the brain and its mental faculties.

och

Many patients also had persistent abnormalities on the EEGs (brain wave studies) six months after treatment, indicating even more gross underlying brain damage and dysfunction. The results confirm that the post-ECT patients, as I have described in numerous publications, were grossly brain-injured with a generalized loss of mental functions.

ECT har i Sverige fått ett stort uppsving de senaste åren (och en betydande del sker under tvång) och har många förespråkare inom sjukvård (även om de medger att de inte vet exakt vad ECT gör med hjärnan). Och man kan lätt förstå varför. Köerna inom psykiatri är långa och pressen på sjukvårdsgivare att prestera resultat är stor, och vad är då mer bekvämt än rada upp patienterna i kö och sedan köra ström genom deras hjärnor för en snabb men tillfällig förbättring. Om de sedan får hjärnskador så är det beklagligt, men depressionen är i bästa fall (tillfälligt) bruten och sjukvården mindre belastad. Cyniskt? För några decennier sedan förekom ”mirakelbehandlingen” lobotomi trots att många dog eller fick svåra komplikationer. Det fortsatte ändå.

För en del kanske hjärnskador är ett acceptabelt pris eftersom svår depression trots allt ett riktigt allvarligt tillstånd. Men utvecklingen går mot att allt mer rutinmässigt utföra ECT, för allt fler tillstånd. Det är en behandling som man måste vara försiktig med, och en behandling som av många inom sjukvård beskrivs på ett orealistiskt positivt och felaktigt sätt.

Här är studien, The Cognitive Effects of Electroconvulsive Therapy in Community Settings.

(Läs också mitt senare inlägg om ECT, här.)

Annonser

9 kommentarer

  1. Gustafsson said,

    Alla som sett Gökboet ryggar förstås inför hela konceptet att ge elchocker till någon människa, oavsett styrka på strömmen…..

    Men jag såg den där dokumentären om den deprimerade reportern för något år sen.
    Den var väldigt intressant, och om man har den läggningen, ganska tragikomisk.

    Iallafall så slutade hans depression just med elchocker, som han tyckte var fenomenala, särskilt i jämförelse med annan terapi han genomgått, typ samtalsterapi.

    Skulle va intressant att få en uppföljning av den deprimerade reporterns öde.

  2. NQ said,

    Elchocker kan kanske vara av värde för somliga, men det finns flera oroväckande omständigheter.

    Om det nu är så att det leder till hjärnskador (vilket inte är särskilt svårt att tro) så borde alla patienter åtminstone informeras ordentligt innan, och inte utsättas för press. Men tvärtom så förmedlar sjukvårdspersonal en bild av elchocksbehandling som något riskfritt och utan biverkverkningar, och man medger att man ibland utsätter patienter för övertalning. Och flera tusen i Sverige blir årligen tvångsmässigt utsatta för ”behandling”.

    Kommer att skriva mer om saken…

  3. Peter Larsson said,

    Hej!

    Verkligen bra att någon tar upp detta ämne!

    Jag tycker att el-chocker (ECT) är så långt ifrån behandling och hjälp man kan komma! Fy fasiken vilken bluff! Psykiatrin vet ingenting om människan och hur man hjälper henne. VERKLIG HJÄLP!

    Psykiatriker vet inte hur sinnet och människan fungerar.

    De vet inte hur ECT, el-chocker påverkar en människa.

    Samma resultat som de får kan man få om man slår en person i huvudet med en klubba eller låter honom dricka en liter whisky!

    Psykiatrin är verkligen ett stort bedrägeri som inte kan hjälpa någon – och som inte kan producera något bra resultat. TVÄRTOM!

    Hur många liv har de förstört?

    Se min artikel:
    http://www.peterularsson.se/forbjud-elchocker-ect-nu/

    Låt oss fortsätta sprida sanningen om detta bedrägeri!

    Hälsn,
    Peter
    http://www.peterularsson.se

  4. NQ said,

    En patient ska ha möjligheten att (utan påtryckningar eller hot om indragen sjukskrivning, etc) avstå från alla former av behandling om han/hon så vill, för det är bättre att göra inget än att göra något som försämrar situationen. Samtidigt finns det säkert en del patienter som helt självmant är beredda att prova ECT eller läkemedel.

  5. Peter Larsson said,

    Hej!
    Jag har lagt upp en protestlista nu mot ECT, el-chocker:
    http://www.peterularsson.se/protestlista-mot-anvandningen-av-el-chocker-ect-electro-convulsive-therapy/

    Läs dessa fakta och PROTESTERA, tycker jag.

    Hälsn,
    Peter

  6. Jan M said,

    Tragiskt att ECT används. Det finns många berättelser på internet där patienter berättar om biverkningarna. Det är sannerligen inga små biverkningar. ECT – nej tack.

  7. Peter Larsson said,

    Hej!

    Ja, det är verkligen tragiskt!

    En kvinna blev tex. tvingad att ta emot 125 el-chocker år 2006 på S.T Lars i Lund.

    Dessa psykiatriker bör polisanmälas.

    Hälsn,
    Peter

  8. mhrilla said,

    Hej

    Alla mediciner och behandlingsmetoder har biverkningar som måste vägas mot vilken positiv effekt som behandlingen ger. Det innebär att man ska vara väldigt restriktiv mot i det här fallet; elchocksbehandlingar.

    Elchocksbehandlingar ges som en sista utväg till svårt deprimerade människor eller personer med psykotiska problem och kombineras med samtalsterapi och psykofarmaka. Elchocksbehandlingar sätts in först när medicinerna visar sig vara verkningslösa eller det finns stor risk för självmord.

    I dessa fall anser jag att det är befogat att ge elchocksbehandlingar, även om patienten i fråga riskerar att få minnesförluster, eftersom elchocksbehandling är en sådan snabb och effektiv metod.

    En av mina bästa vänner, som jag känt hela livet, genomgår just nu en elchocksbehandling.

    Hon har varit deprimerad i minst sex år, skurit sig själv, ljugit och försökt begå självmord. För tillfället är hon så djupt deprimerad att hon är inskriven på psyket. Medicinerna har visat sig verkningslösa och det finns inget sätt för henne att komma ur sin depression; utom med hjälp av elchocksbehandlingar.

    Ska man då förbjuda elchocksbehandlingar? Är det bättre att människor fortsätter vara deprimerade än att de faktiskt får hjälp att komma tillbaka till ett normalt liv? Ska risken för permanenta minnesförluster, som drabbar ett fåtal av alla som genomgår behandlingen, sätta stopp för en hel behandlingsmetod?

    Det tycker inte jag!

  9. NQ said,

    Elchocker används inte bara till de svåraste fallen. Förra året gavs 45000 behandlingar, och det kommer inte sällan på tal även för personer som inte är riktigt svåra fall.

    Det används inte heller alltid i kombination med terapi. Kvinnan i Uppdrag Granskning som under tvång fick över 100 omgångar elchocker fick ingen terapi alls, trots att hon bad om det och motsatte sig elchocker.

    Påverkan på hjärnan är mer allmän än bara minnet, man kan också få nedsatt omdömesförmåga mm, och det verkar vara inte vara så ovanligt som många tror. Men mer forskning behövs, trots att man decennier har sagt att behandling är ofarlig så gjordes den första långtidsundersökningen 2007 (den jag länkar till i inlägget). Tydligen har man inte tyckt att det varit viktigt nog att undersöka närmare, trots att många patienter under åren har klagat på allvarliga biverkningar. Dessa har avfärdats.

    Men trots allt detta så kanske det ändå är en behandling värd att prova för en del, men då ska de få allsidig information innan, och välja det själva utan att utsattas för påtryckningar (och man ska definitivt inte tvingas).

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: