Bra och dåliga nyheter om islamofobi

oktober 30, 2007 at 6:15 e m (Uncategorized)

Först den bra nyheten: islamofobin (läs: den motiverade islamkritiken) växer. I ett nyhetsinslag på tv4 (här – en dryg kvart in i programmet) berättar man om hur den islamofobiska nätverket på internet har växt explosionsartat de senaste 1-2 åren. Tonen är kritisk och raljerande och de har ett oansvarigt och omoraliskt kräk från expo där som demoniserar islamiseringsmotståndare (vi blir i vanlig ordning anklagade för att bedriva ”rasistisk propaganda”).

Den dåliga nyheten är att det har börjat dyka upp sprickor i rörelsen. Den senaste tiden, särskilt de senaste dagarna, har det utbrutit en konflikt mellan bland annat Charles Johnson på LGF och Fjordman. Det har börjat ske en siduppdelning, och LGF har bland annat tagit bort sin länk till Gates of Vienna.

GoV har däremot följande inställning: ”I have great respect for Charles Johnson. He has done mighty service on behalf of the Counterjihad. He’s still on our blogroll, and will remain there; I recommend that you visit Little Green Footballs every day so that you can keep up with what’s going on”).

Det är vad jag kan avgöra en del av en större konflikt angående hur man ska värdera vissa element som är anknytna till rörelsen, inklusive Sverigedemokraterna.

Men jag har inte följt utveckling så noggrant. Det fanns en tid när jag läste dessa (och fler) bloggar slaviskt, men efter ett tag blir det för mycket upprepningar och variationer på samma tema för att läsa så frekvent (men jag håller mig fortfarande uppdaterad).

Jag är nyfiken på att se hur konflikten kommer att utvecklas och kommer att rapportera om saken här, även om det är tråkigt att den uppkom alls. Hur som helst så kommer jag att fortsätta länka till både GoV och LGF.

Robert Spencer, världsledande islamkritiker, kommer förmodligen knappt ens att kommentera konflikten. Han kommer bara att oförtrutet arbeta vidare med sina böcker, artiklar och tal.

(Och för protokollet: Jag använder termen ”islamofobi” som en synonym till ”islamkritiker”. Vilket är något bra, om man är kritisk av rätt anledningar och i lämplig grad. Mina uppfattningar överensstämmer rätt väl med den muslimska gruppen Muslims Against Sharia.)

Annonser

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för Bra och dåliga nyheter om islamofobi

”att ställa krav är att bry sig”

oktober 28, 2007 at 10:02 e m (Uncategorized)

Om påståendet i rubriken, som ibland används som motivering för att ställa mer krav på sjukskrivna och arbetslösa. Är det sant? Ibland, oftast inte. De fall där det är sant gäller oftast föräldrar som ger krav till sina barn, förutsatt att det är förnuftiga föräldrar med rimliga krav.

När det gäller vuxna människor måste man däremot låta dem själva definiera vad som är bra för dem, även om man sedan inte kan tillgodo se det, och även om man ändå måste ställa krav. Ska byråkrater eller politiker kräva något mot någons vilja (som att någon måste flytta ifrån sin familj till en grannkommun, eller grannland, för att ta ett jobb, eller att en arbetslös ska gå på en meningslös ”söka jobb”-kurs, eller att en sjukskriven för fortsatt sjukskrivning måste genomgå en ECT-behandling som kommer ge hjärnskador), så borde man åtminstone visa tillräckligt med respekt att inte hävda att det är för ”dennes bästa”. Men det räcker tydligen inte att tvinga fram handlingen; man måste dessutom köra över deras insida, deras egen vilja. Man säger: Jag skiter fullständigt i vad du anser är bäst för dig, här är det jag som avgör ditt bästa, och jag är den som har makt över dig.

Att pådyvla människor tvång mot deras vilja med motiveringen att det är ”för deras eget bästa” och ett uttryck för att ”bry sig om” är vedervärdigt. Säkerligen användes den motiveringen ofta när man förstörde och dödade människor med lobotomi. Det är ett favorituttryck för de med makt (väldigt vanligt i diktaturer, hur absurda och vansinniga regler som än påtvingas befolkningen) när de vill köra över folk och deras vilja.

Hej fru häxa, du är besatt av djävulen. Vi måste nu förstöra din kropp för att rädda din själ. Det är enda sättet för dig att komma till himlen, så det är för ditt bästa som vi gör så här. Lovar.

Direktlänk 2 kommentarer

internetfrihet

oktober 19, 2007 at 11:17 e m (yttrandefrihet)

Den italienska politikern Ricardo Franco Levi har föreslagit en ny lag som skulle göra det svårt för italienare att publicera något på internet. Den inkluderar bland annat att alla som publicerar något på internet (blog, hemsida) måste vara registrerade, vilket man kan bli först när man har blivit beviljad ett certifikat, och att man ska betala en särskild skatt. Och något om att vara tvungen att registrera ett utgivningsföretag och hitta en professionell journalist som står som ansvarig utgivare.

Lagutkastet godkändes av ministerrådet, och ingen minister tog avstånd från det.

Folk har i alla tider sökt makt över andra, vilket inkluderar att hitta sätt att använda hot, våld och tvång för att tysta ner kritiker och stoppa spridning av ”olämpliga” idéer. Så vad är mindre förvånande än att politiker försöker använda just hot och våld för att stoppa (eller gravt begränsa) den mest antitotalitära företeelsen i dagens värld, internet? Inte mycket. Och det är förstås extra bekvämt för makthavare när de kan genomföra sina smutsiga ambitioner med hjälp av lagar, polis och rättsväsende.

De skulle redan ha tagit större kliv i den riktningen om det inte vore för att det ännu är relativt opopulärt med begränsningar av internet, och de vill ha sina röster och sina lönecheckar. Så i de flesta fall försöker de istället ta mindre kliv som inte väcker lika mycket uppmärksamhet eller motstånd, och många små kliv får samma resultat som ett stort kliv. Dock är det italienska initiativet är mycket stor kliv, och man kan bara hoppas att det också möter stort motstånd. (Vet inte så mycket om det politiska klimatet i Italien. I Sverige skulle i alla fall ett så radikalt förslag utan tvekan möta stort motstånd – än så länge. Men med en kronisk statlig och medial propaganda som sammankopplar begränsningar av internet med ”trygghet” och ”stoppande av hat och nätpedofiler” etc, så skulle opinionen kunna ändras.)

(Nyhetstips via Gates of Vienna).

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för internetfrihet

om droger och statistiska samband

oktober 15, 2007 at 8:39 f m (Uncategorized)

I diskussioner där det förekommer statistiska samband så är det alltid någon som triumferande utbrister ”korrelation implicerar inte kausalitet!”. Ibland utan att någon har hävdat motsatsen. Men ibland är det motiverat och man har inte så mycket annat val än att själv utbrista det. Läs vidare…

Enligt den här artikeln riskerar ungdomar som testat droger ett par gånger att få problem med psykisk ohälsa, kriminalitet, självskadebeteenden med mera, i vuxen ålder. Det verkar av artikeln som om alkohol är inräknat.

Vad man (beroendecentrum Maria Ungdom, närmare bestämt) har gjort är helt enkelt att man har undersökt hur det har gått för 3500 ungdomar, jämfört deras tillstånd i sin ungdom med tillståndet i vuxen ålder, och hittat detta samband.

Inte ett ord om hur man vet att sambandet också är ett orsakssamband. Att det faktum är att Kalle, Lena och Nils provade alkohol och ett par lätta droger är orsaken till att de har problem som vuxna. En mer trolig slutsats är annars att de personlighetsdrag som leder till att någon provar droger (och alkohol) också ökar risken för problem i vuxen ålder, och i så fall är det (med avseende på de senare problemen) fullständigt irrelevant om personen i fråga faktiskt provar droger eller inte. Om samma personlighetsdrag finns i någon som inte provar droger så är risken för senare problem ändå exakt lika stor.

Sedan framgår det inte heller hur mycket vanligare problemen i vuxen ålder är. Det kanske är så att 2% av alla ”testare” får problem, mot 1% av alla icke-testare, och då är det också sant att de allra flesta testare inte får några problem.

Ett problem med ”studier” av det här slaget är att de är politiskt motiverade. Man vill ha något som man kan slå i huvudet på ungdomar, typ ”om ni provar droger så kommer ni att få problem som vuxna, det är vetenskapligt bevisat!”.

Inte för att jag vill rekommendera någon att prova droger. Själv har jag aldrig provat, och är så gott som nykterist.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om droger och statistiska samband

familjefaderns dödsskjutning (japp, den här bloggen också)

oktober 10, 2007 at 5:08 f m (brott och straff)

Jag vill i likhet med flera andra bloggar (som Östra Öland och G. i Säffle) uttrycka mitt stöd till den familjefar som efter flera års trakasserier av hela familjen (särskilt sonen) till slut sköt två av ligisterna (den ena till döds).

Om staten (trots skyhöga skatter) inte kan upprätthålla lag och ordning så finns det inget annat alternativ än att på egen hand försvara sig, i synnerhet när uppgiften är så misskött som i det här fallet – familjen hade lämnat in flera polisanmälningar, och ringt polisen många gånger (även tidigare vid samma tillfälle som skotten föll).

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för familjefaderns dödsskjutning (japp, den här bloggen också)

informera bort ondska

oktober 7, 2007 at 6:21 f m (Uncategorized)

Den flyende 16-åringen blev infångad av gänget och misshandlad till ett kritiskt tillstånd, med bland annat sparkar mot huvudet.

Överläkaren Bo Höjeberg föreslår att man i skolan ska lära ut vilka skador det kan ge på hjärnan med sparkar mot huvudet, för han är ”övertygad om att många unga inte har en aning om vilka skador våldet kan orsaka och hur skör en hjärna kan vara”.

Notera också det implicita påståendet, att de inte skulle utsätta någon för sådant våld om de bara visste vilka skador det kan ge.

För grabbarna menar ju egentligen inget illa. Det var bara lite groll som gick överstyr och de hade ingen aaaaning om vilka skador upprepade hårda sparkar mot huvud kan orsaka.

I själva verket så vet de förstås mycket väl vilken skada de riskerar att orsaka, och får en känsla av berusning av det. Många som misshandlar och mobbar spelar numera in akten på sina mobiltelefoner för att kunna få uppleva känslan fler gånger. Som de två engelsmän som satte eld på en uteliggare. På deras mobiler finns det inspelat hur de skrattade åt den brinnande mannen, och den ena ropade ”det här är det roligaste jag någonsin sett!”. (Jag antar att skolan behöver informera om att det orsakar skador att sätta eld på någon. Tänk vad paffa dessa grabbar kommer att bli när de får reda på vad deras pojkstreck orsakade!)

Vetskap om vilken skada de orsakar ger bara mer berusning och maktkänsla åt våldsmän, så det är vad man bjuder på när man påminner dem om det . Men så länge som folk lider av vanföreställningen att det är informationsbrist som är problemet så kommer vi att få se förslag av det slag som Bo Höjeberg kommer med.

Direktlänk 2 kommentarer

hundangrepp (igen)

oktober 5, 2007 at 10:36 e m (hundattack)

fanny.jpgÄnnu en stackars hund, en liten tax på 12 år som heter Funny, har bitits ihjäl av en kamphund. (Länken fungerar visst inte längre.)

Tidigare inlägg om hundagrepp här, här, här, och här.

När en kamphund går till angrepp, är det ägarens eller hundens fel? Det har diskuterats en del på nätet, och nästan alla tycks välja det ena eller det andra. Men svaret är att det oftast är bådas. Eller kanske snarare att be om klargörande vad för slags ”fel” det är man är ute efter. Moraliskt såväl som juridiskt så är det (eller bör vara) ägarens fel, varken moral eller lag är tillämpligt på en hund, men man kan inte helt bortse från att det faktiskt är hunden som utför dådet (även om den tränats på det sättet av sin ägare). En hund är inte ett lika blint verktyg som t ex ett skjutvapen.

Det finns också en återkommande diskussion om vad man ska göra åt hundangreppen, om det är ”information”,”hundlicens” eller ”hundförbud”, etc, som gäller, eller vad. Den mest uppenbara åtgärden tycks fortfarande inte vara något som politiker överväger (även om vanligt folk allt mer kräver det).

Och det är att ägare till en kamphund som dödar någons husdjur ska få ett kännbart fängelsestraff (kanske minst två år), nästan oavsett omständigheter. De har ett ansvar för sina hundars agerande. Lagen som den är utformad idag (så vitt jag förstår) innebär att ägaren blir fullt ansvarig först när hunden medvetet används som ett vapen. Så om man bara är ”slarvig” och hunden ”råkar” slita sig loss och bita ihjäl en annan hund så går man fri. Det är orimligt, och den f.d. hundägare som vill få rättvisa har inget annat val än att skipa den själv (vilket jag inte uppmanar till, utan konstaterar bara).

Slutligen, kom ihåg att de allra flesta hundangreppen inte nämns i media alls. Åtminstone ett djursjukhus som har uttalat sig sa att de har flera fall av hundangrepp i veckan, och att det har blivit vanligare. Om det är typiskt så sker alltså i Sverige ett antal angrepp om dagen, även om en del angripna djur har mer tur än stackars Funny.

Direktlänk 3 kommentarer

Mer om elchocksbehandling, ECT

oktober 3, 2007 at 8:18 f m (ECT)

Jag skrev i det här inlägget om hur ECT tycks leda till permanent (i bästa fall mild) hjärnskada.

Enligt den här artikeln så utdelades 42000 behandlingar under 2006. Utgår från att en ”behandling” åsyftar hela serien med besök för en patient, och inte ett enskilt besökstillfälle (varje patient gör i regel rätt många besök). Och om man också utgår från att det går en patient per behandling så innebär det alltså 42000 patienter för 2006, vilket enligt samma artikel är en fördubbling mot tidigare.

Det framgår av artikeln vilken attityd läkarna har. Det är en ”mirakelbehandling”, och ”det finns inga medicinska argument mot att använda elbehandlingen” (vilket är en lögn).

Det är förmodligen vad den har att vänta sig som av en läkare blir rekommenderad ECT – att höra att det är riskfritt och effektivt, och i den mån som riskerna nämns så blir det en urvattnad version i förbigående tillsammans med ett avfärdande. Kanske med ett förtroendeingivande leende och en personlig försäkran att det är en mirakelmetod, och en anekdot om hur läkaren själv bevittnat patienter komma till liv genom behandlingen.

Attityden mot ovilliga patienter är nedlåtande och mästrande: Deras ovilja beror på ”fördomar” och att ECT är ”stigmatiserat”, och om de bara lyssnar på farbror läkare som förklarar att det inte är som i Gökboet så kommer de att byta uppfattning.

En läkare må ha som personlig uppfattning att ECT är ofarligt, men de har en skyldighet att ge allsidig information till en patient, och det innebär att också ta upp kritik mot ECT. På ett hederligt sätt, inte i förbigående med ett avfärdande.

Fortsättning följer.

Direktlänk 5 kommentarer