Om efterspelet av Johanna Sällströms död

januari 3, 2008 at 12:56 f m (Uncategorized)

Bakgrund: Hon beslutade sig en dag för att lägga in sig för vård, frivilligt. Efter en undersökning så beslutade de sig för att tvångsbehålla henne . Efter en par månader så får hon permission, och väl ute i friheten tar hon sitt liv.

Sedan dess har läkaren som gav henne permission fått kritik och man menar att hon borde hållts kvar under tvång längre.

Jag känner inte till många detaljer och har inte läst hennes journal, men några saker vill jag ändå säga:

Staten har ingen moralisk rätt att låsa in personer som bedöms vara självmordsbenägna. Det borde inte finnas någon sådan juridisk rätt.

Och genom att ändå göra det, låsa in folk mot sin vilja, så bidrar man sannolikt till mer självmord. Fler blir rädda för att tala fritt med sjukvården (en högst befogad rädsla för att bli inspärrad), och tom. rädda att tala med anhöriga eftersom de kan sprida informationen vidare.

Psykisk ohälsa har i många fall en stark komponent av maktlöshet, och att då bli inlåst på mentalsjukhus mot sin vilja kan inte precis öka känslan av makt. En del tvingas till ECT, vilket riskerar att ge dem permanenta hjärnskador. Allt som krävs är att en läkare anser att man ”saknar sjukdomsinsikt”, även om man själv hävdar att man är frisk (eller helt enkelt bara inte vill bli inspärrad), så kan man både bli inspärrad och tvingad till farliga behandlingar.

Och angående Johanna Sällström så undrar jag också vilken roll som psykiatrin spelade i hennes död. Hon ”vårdades” trots allt i flera månader, och sedan det första hon gör när hon får en liten frihetslucka, en ”permission”, är att ta livet av sig. Hon verkade vara i värre tillstånd då än när hon blev intagen. Drev psykiatrin henne mot självmord? Var hon så ovillig att återvända efter sin ”permission” till att bli inlåst igen att hon hellre tog sitt liv? Vi vet redan att de ibland ljuger som grisar (t ex angående biverkningarna av ECT), och det finns fall där vårdare kränker och förnedrar patienter (bara att låsa in någon och hävda att denne ”saknar sjukdomsinsikt” är förstås väldigt kränkande). Ibland kan skadan ske genom behandlingar som faktiskt är välmenande.

Vi vet också att det rent allmänt är så att somliga tenderar att utnyttja sin makt över andra människor när möjligheten finns, i synnerhet om det kan göras dolt under goda förespeglingar, och psykiatrin tillhandahåller sådana möjligheter. ”Jag vårdare, du patient. Jag rätt, du fel. Lyd, för ditt eget bästa. Inte så sjuk säger du? Jag säger att du ‘saknar sjukdomsinsikt’ och att vi måste fortsätta hålla dig inlåst. För ditt eget bästa.” Psykiatrin höll i decennier styvnackat fast vid lobotomi som en mirakelmetod (medan patienter dog som flugor och fick svåra skador för livet), säkerligen med stöd av sina egna så kallade ”vetenskapliga fakta”.

Det finns något alldeles extra vidrigt med skada som görs med motiveringen att det är för mottagarens bästa, något som är värre än öppen misshandel.

Länkar: Expressen. DN.

Annonser
%d bloggare gillar detta: