dagens mångkultur

april 28, 2008 at 8:44 e m (Uncategorized)

Från den här artikeln i DN, om olämpliga läkare.


Två läkare inom Stockholms läns landsting blir ett genomsnittligt år specialister trots att de är klart olämpliga, berättar Helena Schild Tossman.

– Det kan handla om personlighetsstörningar, språksvårigheter, förfalskade intyg.
Andra problem kan vara att religiös övertygelse hindrar vissa läkare att arbeta som allmänmedicinare i Sverige. Och att utländska manliga läkare inte kan ta order av kvinnliga verksamhetschefer eller handledare.
Kulturkonflikterna är uppenbara, menar hon.

– För att inte nämna språksvårigheter. Jag var på en handledarkonferens nyligen och pratade med en läkare som hade gjort sin ST-tjänst (specialisttjänst) på en vårdcentral i Stockholm. Jag förstod inte ett ord av vad han sa. Och han förstod inte vad jag sa heller.

– Hur kan en verksamhetschef godkänna en person som inte kan göra sig förstådd? Det är obegripligt.

Visserligen inte bara kulturberikare, men somliga problem, som ”religös övertygelse”, oförmåga att ta order från kvinnliga chefter, ”språksvårigheter” som stör arbetet gäller nog snarare läkare som heter Mohammed än Martin. Jag skulle gissa att också förfalskade intyg och personlighetsstörning är vanligare bland kulturberikare — kommer man från en från en kultur där korruption är vardagsmat så har man i genomsnittsfallet självklart en större tendens till det beteendet själv. Traumatiska och människofientliga kulturer och övertygelser är rimligtvis också en faktor som bidrar till personlighetsstörningar.

Angående frågan hur man kan godkänna en läkare som inte kan göra sig förstådd, så är det nog ”antirasismen” som spökar. Det vill säga idén att det är bättre att utsätta vanliga människor (patienter i det här fallet) för fara och obehag än att ta ansvar och våga neka någon av utländsk härkomst, hur olämplig denne än är. En sjuk och omoralisk hållning.

Direktlänk 1 kommentar

ner med bloggarna

april 15, 2008 at 2:02 e m (Uncategorized)

Senaste smygangreppet mot yttrandefriheten.

Om det här, att pressombudsmannen Yrsa Stenius vill polisanmäla bloggare för att stävja vad hon kallar för en oacceptabel utveckling. Hon anser att många bloggare och läsarkommentarer förtjänar en polisanmälan.

Tyvärr säger hon inte exakt vad det är hon vill förbjuda. Onekligen kan det förekomma verkliga lagöverträdelser på nätet, men det är inte särskilt vanligt enligt min erfarenhet (bortsett möjligen från överträdelser av demokratifientliga, diffusa idiotlagar som ”hets mot folkgrupp”). Hårda ord och förolämpningar är på sina håll rätt vanligt, men det är väl ändå inte olagligt.

Hon pratar om bloggar och läsarkommentarer som minsann inte alltid präglas av eftertanke och omtanke.

So what, är det olagligt att vara tanklös och oomtänksam? Lagom diffust.

Jag kan bara hålla med om vad Merit Wager skriver om saken:

Klart: bloggarna som ofta är snabbare och rakare än traditionella medier, irriterar förstås traditionella journalister vilkas elfenbenstorn och maktpositioner har börjat vackla. Nu kan ju vem som helst göra sin stämma hörd och det skakar om i medievärlden. Yrsa Stenius, själv en av de traditionella journalisterna och van att få framföra sin åsikt, tycker kanske att det är jobbigt att “pöbeln” har fått tillgång till offentligheten och att många kunniga och duktiga bloggare visat att det inte är så märkvärdigt, det där med journalistik och skrivande.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för ner med bloggarna

ren övervakning i mjölpåsen

april 9, 2008 at 1:37 e m (Uncategorized)

Vi har alla hört argumentet för övervakning att den som inte har något att dölja inte har något att vara rädd för. Ett sällsynt dumt argument.

För det första så har vi alla, även oskyldiga, anledning att vara rädda för en totalitär stat, och ökad övervakning är (eller kan lätt bli) steg i den riktningen. Bekvämt nog utgår förespråkare från att det inte kommer att missbrukas på något sätt.

Det är lätt hänt att övervakningen börjar användas för att motverka sådant som inte är (eller inte borde vara) olagligt, som systemkritik inom känsliga områden som invandring.

Sedan så sammanblandar argumentet två saker: Det som är olagligt och det som är privat. Många har kanske inga nämnvärda olagligheter att dölja, men alla har privata saker, och det som är privat är (förstås) det som man inte vill ska vara offenligt eller tillgängligt för obehöriga. Genom att då bedriva olika former av övervakning så klampar man lätt in på mark som folk faktiskt vill dölja – för att det är privat.

För egen del har jag mycket privat att dölja. Inte olagligheter eller ens särskilt märkvärdiga saker, men det är mitt liv och mitt beslut om det ska vara offentligt eller ej.

Det är ingen motsägelse att säga ”jag har rent mjöl i påsen och samtidigt en hel del att dölja.”

(Brasklapp: Jag är inte emot all övervakning, och självklart är övervakning ofta något som är bra. Det finns områden i samhället som borde övervakas mycket mer, exempelvis psykiatriska avdelningar där man tvångs’vårdar’ folk.)

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för ren övervakning i mjölpåsen

Sanning

april 1, 2008 at 7:38 e m (Uncategorized)

I decenner har postmodernismen angripit idén om ”sanning” i olika former. Allt är bara ”åsikter”, ”perspektiv”, ”sociala konstruktioner”, och så vidare.

Mycket följer från dessa idéer, inte minst inom domstolsväsendet. För finns det ingen sanning, så är förstås påståenden som ”kalle mördade lena” eller ”nisse rånade hans” meningslösa, liksom deras motsatser. Det är ”åsikter” som varken kan vara sanna eller falska. För ”det finns ingen sanning”, bara åsikter och någons perspektiv. Hela processen i en domstol är meningslös, eftersom den har som syfte att etablera sanning. Lagarna själva har som förutsättning att man kan skilja på sant och falsk.

Om det inte finns någon ‘sanning’ så finns det inte heller några ‘lögner’. Folk kan säga precis vad som helst utan att något mer sant eller falskt än något annat, inklusive ett direkt motsatt påstående.

Angrepp på sanning av det slaget har förstås effekten att folk i en allt mindre grad respekterar sanning. De börjar ljuga mer, om allt möjligt, och de kan försvara sig med att ”det ändå inte finnas någon sanning”. Somliga är fanatiska med denna irrlära — de ser i anspråk om sanning ”dogmatism” och ”extremism”. I sina små och värdelösa hjärnor tror de sanningsanspråk är roten till alla konflikter.

Så folk ljuger allt mer. Om otrohet, faderskap, meriter, och mycket annat. För ekonomisk vinst (bedrägerier) och andra fördelar. Vilket i sin tur har effekten att folk slutar lita på varandra. Alla blir otrogna svinaktiga fifflare som är ständigt beredda att hugga varandra i ryggen för minsta (skenbara) fördel, för att överdriva en aning. De mest korrupta blir arga när någon hävdar att det finns en sanning och att den är värt att försvara, eller att det finns ärliga människor. ”Alla ljuger jämt” hävdar de argt. (Vilket förstås motsäger premissen att det inte finns någon sanning, men så är logik inte deras starka sida. Själva påståendet ”det finns ingen sanning” är meninglöst om det verkligen inte finns någon sanning.)

Ljugande och korruption är vanligt i många länder. Tänk Mellanöstern och Afrika.

Här hemma har vi ett uppsving av falska våldtäktsanklagelser:

”De flesta anmälda våldtäkter där gärningsmannen är okänd är uppdiktade.
Det hävdar poliser GT talat med.
– Det är ett jätteproblem och vi är erbarmligt trötta på det, säger en av dem.”

http://www.gt.se/nyheter/1.722367

”Det är känsligt att påstå att en kvinna som anmält en våldtäkt inte blivit våldtagen, men erfarna utredare på våldsroteln kan inte blunda för att det förekommer. Det är ett ganska nytt problem och tyvärr inte speciellt ovanligt…”

http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=2674968

Allt fler män blir också dömda i ord mot ord situationer, vilket i praktiken innebär att en kvinna när som helst kan slänga en man i fängelse för våldtäkt om hon vill, utan beviskrav. Bara hennes anklagelse. Mannen är skyldig så länge han inte kan bevisa sin oskuld. Det kanske är vad feministerna menar med att man ”måste ta kvinnans berättelse på allvar”.

(exempel från: http://www.genusvetenskap.se/)

Direktlänk 1 kommentar