Vilken muslim är moderat? Några kriterier

oktober 31, 2008 at 10:50 e m (Uncategorized)

Vi har alla hört påstående att majoriteten av alla muslimer är moderata och hur tråkigt det är att ett fåtal extremister ska forma vår uppfattning om islam och muslimer. Jag ifrågasätter båda påståenden: De flesta muslimer är inte moderata, och jag formar inte min uppfattning om islam eller muslimer baserat på ett fåtal extremister.

Frågan är förstås vad som räknas som en moderat muslim. Jag förnekar inte att det finns många muslimer (åtminstone i västvärlden) som talar om ”fred” och ”kärlek”, eller som är laglydiga och produktiva, eller som tar avstånd från terrorism. Men det innebär knappast att man därmed är en moderat utövare av sin religion.

Som några kriterier, inte en fullständig uppsättning men ett första steg, för att avgöra om en muslim är moderat eller inte, föreslår jag följande:

1. Erkänner muslimen ifråga våldsbuden i koranen? De är många, och de är tydliga. De lämnar inte mycket utrymme för tolkning, inte av ett slag som kan vända på deras uppenbara grymhet och orättvisa.  Att förneka dem är löjligt och en muslim som gör det avsäger sig därmed rätten att kalla sig moderat.

2. Tar muslimen avstånd från våldsbuden efter att ha erkänt dem? Om inte, inte moderat.

3. Erkänner muslimen de många oprovocerade och grymma våldsdåd som islams skapare Mohammed utförde, och tar denne sedan avstånd från det och medger att Mohammed inte är en perfekt människa, och i en del avseenden en riktig dålig förebild?

En muslim är INTE moderat om denne vägrar att ta avstånd från grymheter som finns i koranen och som utfördes av Mohammed. Ingen mängd ord om ”fred”, ”kärlek” och ”acceptera olikheter” kan ändra på den saken. Det är ord talade av en person med farliga religiösa övertygelser.

Dock! Det finns faktiskt muslimer som är genuint moderata, som verkligen gör ovanstående erkännanden och avståndstaganden. Följ t ex länken ”Muslims Against Sharia” i länklistan.

Annonser

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för Vilken muslim är moderat? Några kriterier

om vidskeplighet och primitivism

oktober 16, 2008 at 11:43 e m (Uncategorized)

I GP:

Kriminella gäng i Burundi jagar albinos för att stycka dem och tappa dem på blod. Kroppsdelarna säljs till häxdoktorer i grannlandet Tanzania. […]

– Folk har berättat att kroppsdelar från Albinos säljs i Tanzania. Där placeras de på guldgruvor, det sägs att kroppsdelarna får guldet komma upp till jordytan.

Ah, vidskeplighet. Precis vad man kan förvänta sig när idéer inte är baserade på verkligheten — att precis vad som helst är möjligt. I primitiva kulturer, där vetenskap och logik inte har någon plats, så frodas de mest galna och destruktiva idéer. Folk med begär av makt eller sadism kan rättfärdiga sina handlingar med förklaringar som aldrig skulle gå hem i ett samhälle av förnuft. Känner för att elda upp kvinnor? Inga problem; Gud vill det också, för det är det enda sättet att rädda deras själar. Vad spelar lite jordligt lidande för roll när den odödliga själen står på spel? Bränn häxan, bränn henne. Man kan förtrycka hela grupper med hänvisning till ”heliga skrifter” eller en häxmästares ”visioner”.

Citerar från Svante Folins mycket läsvärda ”De flesta kulturer är rena skräpet”, om en primitiv kultur:

Initiationsriter sätter riktig fart på den kulturella kreativiteten. Bimin-Kuskusmin-folket ägnar en enorm tid åt att göra pojkar till män – tio etapper över en tioårsperiod. Starten sker när de i sjuårsåldern kidnappas från sina mödrar och släpas ut i skogen. Där skymfas de och piskas med brännässlor, samt itvingas svinträck och urin för att utspy den kvinnliga orenhet de ansamlat sedan födelsen. Därefter skärs de i navel och öron, bränns på armarna, får taggiga grenar uppkörda i urinröret, osv. En antropolog som bevistat ceremonin säger att pojkarna befinner sig i ett totalt chocktillstånd, många svimmar, andra blir helt hysteriska. För att avsluta dessa nedslag i Nya Guineas regnbågsskimrande kulturpanorama: många stammar, till exempel Sambiafolket, är övertygade om att ”sperman ger män förmågan att återfödas utanför sina mödrars magar, i männens värld och endast genom dem”. Sperma uppstår dock inte spontant utan måste under stafettliknande former överföras från äldre män till yngre. Under flera år tvingas därför pojkar suga av gubbar för att så att säga fylla på tanken. Sodomi ingår i behandlingen.

Det är alarmerande att se vidskeplighet växa här i västvärlden, vare sig det rör sig om tro på andar, islam, homeopati eller något annat — i kulturer där idéer inte kritisk prövas mot verkligheten, som i dagens primitiva kulturer, växer fruktansvärda saker lätt fram, som i exemplen ovan.

Om medium verkligen kan kommunicera med andar, varför inte låta dessa andar vittna i rättegångar via sina medium? Det kanske inte är förenligt med vetenskap eller förnuft, men dessa förteelser dör i ett vidskepligt samhälle.

Om en religion verkligen är sann, varför inte låta imamer och präster ha större makt? De är trots allt guds närmsta män här på jorden, vilket borde klinga högre än en oreligös politiker. Om homeopati verkligen fungerar, varför inte hänvisa svårt sjuka människor till en homeopat istället för till sjukvården? Och om gudarna kan bli blidkade genom människooffer — för att rädda hela stammen från säker död –, så är det väl ett acceptabelt pris, särskilt om offret själv anser det?

Det är hur folk kommer att resonera om de verkligen tror på dessa saker och samhällsklimatet tillåter det. Det finns inget som automatiskt förhindrar oss från att falla tillbaka till ett primitivt och vidskepligt samhälle — det beror helt på vad invånarna i vårt samhälle har för uppfattningar om saker och ting. Och när folk allt mer aggressivt angriper vetenskap och förnuft så är det vidskeplighet som står för dörren, med all grymhet och lidande som det innebär.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om vidskeplighet och primitivism

kvinnors ställning i Ryssland

oktober 10, 2008 at 9:23 e m (Uncategorized)

Vi känner alla till kvinnoförtrycket inom islam (som finns både i dess teori och praktik). Det är dock inte det enda stället i världen där det förekommer.

Den här artikeln beskriver hur en kvinna i Ryssland som åtalat sin manlige chef för sexuella trakasserier inte fick domstolen på sin sida. Hennes påståenden betvivlades inte, men domaren såg inget fel med trakasserierna utan menade att inga barn skulle bli gjorda utan dem. Det gällde verkliga trakasserier och inte en galet tolkad obetydlighet som vissa hysteriska feminister skulle hävda är sexuella trakasserier — den manligen chefen krävde att få ligga med kvinnliga underordnade och när den aktuella kvinnan vägrade så blev hon av med sin tjänst.

Liknande är tydligen väldigt vanligt i Ryssland, från artikeln:

According to a recent survey, 100 per cent of female professionals said they had been subjected to sexual harassment by their bosses, 32 per cent said they had had intercourse with them at least once and another seven per cent claimed to have been raped.

Eighty per cent of those who participated in the survey said they did not believe it possible to win promotion without engaging in sexual relations with their male superiors.

Women also report that it is common to be browbeaten into sex during job interviews, while female students regularly complain that university professors trade high marks for sexual favours.

Så det är hur vardagslivet är för kvinnor i Ryssland. (Fast det är ju inget mot Sverige, för här är ju männen som talibaner, eller hur Gudrun?)

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för kvinnors ställning i Ryssland

om arbete och skatter, med mera

oktober 3, 2008 at 8:34 e m (Uncategorized)

Även om jag har mina tvivel angående den så kallade ”arbetslinjen”, vilken bland annat innebär stora problem för många svårt sjuka människor, så är det utan tvekan så att arbete är mycket viktigt, både för den arbetande och samhället i övrigt.

När jag säger samhället i övrigt så menar jag inte skatter utan att arbetet i sig tillför något. Den som arbetar på ett företag tillför uppenbarligen både sig själv och företaget ett värde. Företaget värderar arbetsinsatsen högre än den ekonomiska kostnaden, och den anställde värderar vinsten (vilken inkluderar lönen) högre än arbetsinsatsen. Det är en win-win situation, som frivillig handel i regel är.

Det råder sedan ett liknande förhållande mellan företaget och de som köper dess produkter. Företaget värderar pengarna från försäljningen högre än produkten som säljs, och köparen värderar produkten högre än pengarna som används för att betala den. Win-win igen.

Även den som varken arbetar på företaget eller köper deras produkter vinner på olika indirekta sätt. Det kan t ex vara så att företaget säljer en produkt som är en del av ett annat företags tillverkning, ett företag som du handlar från. Eller det kan vara mycket mer indirekt än så, förstås. Men vinsten finns där.

Allt du ser omkring dig, alla tillverkade objekt som gissningsvis finns i mängder om du tittar dig omkring är ett resultat av arbete (och också ett resultat av mängder av hårt förvävad kunskap genom århundraden.)

En av grundpelarna i ett fungerande samhälle är därför att det är arbetar- och företagsvänligt. Det innebär olika saker, inte minst att det inte finns orimliga regleringar  och avgifter som gör företagandet omöjligt, men ett viktigt område på arbetarsidan är förstås skatterna.

Med tung beskattning börjar arbetet kännas allt mer meningslöst, folk får i allt högre grad uppfattningen att arbete inte lönar sig. Det är en väldigt farlig uppfattning med tanke på hur viktigt arbetet är för samhället. Särskilt när folk också ser att det vi får tillbaka ofta håller en undermålig kvalitet. Gamla behandlas som skräp och polisen står maktlös inför våldet, och detta medan politiker och byråkrater kastar miljoner och miljarder omkring sig utan minsta ansvarskänsla. Vad sägs t ex om att försäkringskassan i snitt betalade 250 000 i timmen i tio år på ett datasystem som ändå inte fungerar? Eller att SIDA ger miljarder i bistånd som används till att föra krig? Mest irriterande av allt är kanske att de också fyller sina egna fickor med skattemedel, som att dessa generaldirektörer utan att utföra något arbete får över 100 000 i månaden. Exemplen på bortkastade skattemedel är förstås många.

De blir miljonärer på skattemedel medan pensionärer dör av vanvård, i ett samhälle med världens högsta skatter. (Varför finns det ingen ordentlig diskussion om hur mycket parasitklassen — politiker och byråkrater — kostar samhället? Det skulle vara mycket mer välkommet än ännu en vända med diskussioner om sjukskrivningar.)

Jag tror att samhället mår bäst av att låta politiker hantera mindre pengar, och vad jag inte kan förstå är varför inga etablerade politiker eller partier driver linjen att göra sig av med alla onödiga offentliga utgifter. Då menar jag kultur, idrott, föreningsbidrag och liknande. Vore inte det en bra början? Det skulle också ha fördelen att man inte längre behöver de byråkrater som arbetar med att administrera allt detta. När dessa utgifter inte längre finns så kan man sänka skatterna i motsvarande grad, och låta folk själva avgöra vilken kultur (med mera) som de vill betala för.

Arbetet skulle bli mer värt och samhället mer arbetarvänligt. Det är mer viktigt än att islamistföreningen (som dock heter något annat) i Malmö ska få sitt statliga bidrag (autentiskt fall, har skrivit om det tidigare någonstans.)

Och hur rimligt är det egentligen att äldrevården är så usel och laglösheten så utbredd medan man betalar för kultur och föreningar? Jag bara frågar. I synnerhet när den mesta kulturen som folk konsumerar ändå är den som de väljer att betala för, eller som är gratis (hej youtube).

Rensa ut allt trams (och det som är värre än trams) som skattemedel tyvärr ofta går till och ge tillbaka folket deras pengar.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om arbete och skatter, med mera