Efterfrågas: Arbetslöshetskultur

maj 4, 2009 at 10:45 e m (Uncategorized)

Ur en artikel om Anders Borg och regeringens åtgärder mot den omfattande arbetslösheten:

– Vi måste se till att de som är arbetslösa fortsätter att söka jobb, sa finansministern.

– Tyvärr tenderar de arbetslösa att inte söka lika många jobb när antalet lediga platser går ner. Det måste vi hindra genom att motivera människor att vidga sin sökkrets.

Han nämner inte hur mycket tid man ska ägna åt arbetssökande, men en siffra som ibland nämns är att man bör lägga ner lika mycket tid på att söka arbete som man annars skulle ha arbetat.

Det är verkligen bortkastad tid när samhället befinner sig i en massarbetslöshet och det helt enkelt inte finns i närheten av tillräckligt många lediga arbeten.

Varför i hela friden ska man kasta bort sina dagar på att söka arbeten som inte finns? Det, om något, skapar en känsla av hopplöshet och meningslöshet, precis som alla aktiviteter som inte leder någonstans trots stora ansträngningar.

Jag är helt för målsättningar, produktivitet och att vara konstruktiv, och just därför så är jag för att man använder tiden till något bättre än att kasta den i sjön.

Men låt oss säga att chanserna att få ett arbete ändå ökar om man enträget söker nya arbeten många timmar varje dag. För det gör den rimligtvis, även om det mest sannolika för många ändå är att förbli arbetslösa. Och låt oss säga att någon genom dessa extra ansträngningar faktiskt hittar ett jobb. Är det en framgång? Kan man säga att det betyder att Anders Borgs inställning är rätt? Nej, självklart inte, inte om man ser till samhället i stort.

Medan den person som fick det där jobbet vann något på sina ansträngninar, så innebär det bara att någon annan förlorade, nämligen den som skulle fått jobbet annars (för det går många sökande på varje jobb). Så samhället vinner absolut ingenting på att en enskild person söker jobb som en galning och därigenom får ett jobb. Inget alls.

Det är också det som är så korkat med med alla kurser om ”hur man söker arbete”, alla jobbcoacher och andra dyrbara få-jobb-åtgärder. De ökar i bästa en enskild persons möjlighet att hitta ett arbete, men inga nya arbeten skapas, och varje gång någon får ett arbete tack vare sina nya kunskaper i jobbsökande så är det någon annan som inte får det. Summa plus minus noll för samhället. Ändå ska man nu satsa på ”fler arbetsförmedlare och coacher” (med mera), och säkerligen fler söka-jobb-kurser och allt det där. Lägg de pengarna på något annat istället. Eller behåll så många av dessa projekt som folk vill ha om de själva får välja, dvs gör medverkan frivilligt snarare än obligatoriskt. Så sparar man både pengar och slipper trakassera folk i onödan.

Vad vi behöver en ”arbetslöshetskultur” där folk accepterar sin arbetslöshet och gör något vettigt med tiden, något de själva vill. Gärna något som faktiskt gagnar samhället (och dem själva) i längden, som att utveckla nya förmågor. Det är bättre att lägga tiden på att lära sig databashantering, eller vad som nu intresserar personen i fråga, än att söka jobb som inte finns.

Annonser
%d bloggare gillar detta: