Vilken muslim är moderat? Några kriterier

oktober 31, 2008 at 10:50 e m (Uncategorized)

Vi har alla hört påstående att majoriteten av alla muslimer är moderata och hur tråkigt det är att ett fåtal extremister ska forma vår uppfattning om islam och muslimer. Jag ifrågasätter båda påståenden: De flesta muslimer är inte moderata, och jag formar inte min uppfattning om islam eller muslimer baserat på ett fåtal extremister.

Frågan är förstås vad som räknas som en moderat muslim. Jag förnekar inte att det finns många muslimer (åtminstone i västvärlden) som talar om ”fred” och ”kärlek”, eller som är laglydiga och produktiva, eller som tar avstånd från terrorism. Men det innebär knappast att man därmed är en moderat utövare av sin religion.

Som några kriterier, inte en fullständig uppsättning men ett första steg, för att avgöra om en muslim är moderat eller inte, föreslår jag följande:

1. Erkänner muslimen ifråga våldsbuden i koranen? De är många, och de är tydliga. De lämnar inte mycket utrymme för tolkning, inte av ett slag som kan vända på deras uppenbara grymhet och orättvisa.  Att förneka dem är löjligt och en muslim som gör det avsäger sig därmed rätten att kalla sig moderat.

2. Tar muslimen avstånd från våldsbuden efter att ha erkänt dem? Om inte, inte moderat.

3. Erkänner muslimen de många oprovocerade och grymma våldsdåd som islams skapare Mohammed utförde, och tar denne sedan avstånd från det och medger att Mohammed inte är en perfekt människa, och i en del avseenden en riktig dålig förebild?

En muslim är INTE moderat om denne vägrar att ta avstånd från grymheter som finns i koranen och som utfördes av Mohammed. Ingen mängd ord om ”fred”, ”kärlek” och ”acceptera olikheter” kan ändra på den saken. Det är ord talade av en person med farliga religiösa övertygelser.

Dock! Det finns faktiskt muslimer som är genuint moderata, som verkligen gör ovanstående erkännanden och avståndstaganden. Följ t ex länken ”Muslims Against Sharia” i länklistan.

Annonser

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för Vilken muslim är moderat? Några kriterier

om vidskeplighet och primitivism

oktober 16, 2008 at 11:43 e m (Uncategorized)

I GP:

Kriminella gäng i Burundi jagar albinos för att stycka dem och tappa dem på blod. Kroppsdelarna säljs till häxdoktorer i grannlandet Tanzania. […]

– Folk har berättat att kroppsdelar från Albinos säljs i Tanzania. Där placeras de på guldgruvor, det sägs att kroppsdelarna får guldet komma upp till jordytan.

Ah, vidskeplighet. Precis vad man kan förvänta sig när idéer inte är baserade på verkligheten — att precis vad som helst är möjligt. I primitiva kulturer, där vetenskap och logik inte har någon plats, så frodas de mest galna och destruktiva idéer. Folk med begär av makt eller sadism kan rättfärdiga sina handlingar med förklaringar som aldrig skulle gå hem i ett samhälle av förnuft. Känner för att elda upp kvinnor? Inga problem; Gud vill det också, för det är det enda sättet att rädda deras själar. Vad spelar lite jordligt lidande för roll när den odödliga själen står på spel? Bränn häxan, bränn henne. Man kan förtrycka hela grupper med hänvisning till ”heliga skrifter” eller en häxmästares ”visioner”.

Citerar från Svante Folins mycket läsvärda ”De flesta kulturer är rena skräpet”, om en primitiv kultur:

Initiationsriter sätter riktig fart på den kulturella kreativiteten. Bimin-Kuskusmin-folket ägnar en enorm tid åt att göra pojkar till män – tio etapper över en tioårsperiod. Starten sker när de i sjuårsåldern kidnappas från sina mödrar och släpas ut i skogen. Där skymfas de och piskas med brännässlor, samt itvingas svinträck och urin för att utspy den kvinnliga orenhet de ansamlat sedan födelsen. Därefter skärs de i navel och öron, bränns på armarna, får taggiga grenar uppkörda i urinröret, osv. En antropolog som bevistat ceremonin säger att pojkarna befinner sig i ett totalt chocktillstånd, många svimmar, andra blir helt hysteriska. För att avsluta dessa nedslag i Nya Guineas regnbågsskimrande kulturpanorama: många stammar, till exempel Sambiafolket, är övertygade om att ”sperman ger män förmågan att återfödas utanför sina mödrars magar, i männens värld och endast genom dem”. Sperma uppstår dock inte spontant utan måste under stafettliknande former överföras från äldre män till yngre. Under flera år tvingas därför pojkar suga av gubbar för att så att säga fylla på tanken. Sodomi ingår i behandlingen.

Det är alarmerande att se vidskeplighet växa här i västvärlden, vare sig det rör sig om tro på andar, islam, homeopati eller något annat — i kulturer där idéer inte kritisk prövas mot verkligheten, som i dagens primitiva kulturer, växer fruktansvärda saker lätt fram, som i exemplen ovan.

Om medium verkligen kan kommunicera med andar, varför inte låta dessa andar vittna i rättegångar via sina medium? Det kanske inte är förenligt med vetenskap eller förnuft, men dessa förteelser dör i ett vidskepligt samhälle.

Om en religion verkligen är sann, varför inte låta imamer och präster ha större makt? De är trots allt guds närmsta män här på jorden, vilket borde klinga högre än en oreligös politiker. Om homeopati verkligen fungerar, varför inte hänvisa svårt sjuka människor till en homeopat istället för till sjukvården? Och om gudarna kan bli blidkade genom människooffer — för att rädda hela stammen från säker död –, så är det väl ett acceptabelt pris, särskilt om offret själv anser det?

Det är hur folk kommer att resonera om de verkligen tror på dessa saker och samhällsklimatet tillåter det. Det finns inget som automatiskt förhindrar oss från att falla tillbaka till ett primitivt och vidskepligt samhälle — det beror helt på vad invånarna i vårt samhälle har för uppfattningar om saker och ting. Och när folk allt mer aggressivt angriper vetenskap och förnuft så är det vidskeplighet som står för dörren, med all grymhet och lidande som det innebär.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om vidskeplighet och primitivism

kvinnors ställning i Ryssland

oktober 10, 2008 at 9:23 e m (Uncategorized)

Vi känner alla till kvinnoförtrycket inom islam (som finns både i dess teori och praktik). Det är dock inte det enda stället i världen där det förekommer.

Den här artikeln beskriver hur en kvinna i Ryssland som åtalat sin manlige chef för sexuella trakasserier inte fick domstolen på sin sida. Hennes påståenden betvivlades inte, men domaren såg inget fel med trakasserierna utan menade att inga barn skulle bli gjorda utan dem. Det gällde verkliga trakasserier och inte en galet tolkad obetydlighet som vissa hysteriska feminister skulle hävda är sexuella trakasserier — den manligen chefen krävde att få ligga med kvinnliga underordnade och när den aktuella kvinnan vägrade så blev hon av med sin tjänst.

Liknande är tydligen väldigt vanligt i Ryssland, från artikeln:

According to a recent survey, 100 per cent of female professionals said they had been subjected to sexual harassment by their bosses, 32 per cent said they had had intercourse with them at least once and another seven per cent claimed to have been raped.

Eighty per cent of those who participated in the survey said they did not believe it possible to win promotion without engaging in sexual relations with their male superiors.

Women also report that it is common to be browbeaten into sex during job interviews, while female students regularly complain that university professors trade high marks for sexual favours.

Så det är hur vardagslivet är för kvinnor i Ryssland. (Fast det är ju inget mot Sverige, för här är ju männen som talibaner, eller hur Gudrun?)

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för kvinnors ställning i Ryssland

om arbete och skatter, med mera

oktober 3, 2008 at 8:34 e m (Uncategorized)

Även om jag har mina tvivel angående den så kallade ”arbetslinjen”, vilken bland annat innebär stora problem för många svårt sjuka människor, så är det utan tvekan så att arbete är mycket viktigt, både för den arbetande och samhället i övrigt.

När jag säger samhället i övrigt så menar jag inte skatter utan att arbetet i sig tillför något. Den som arbetar på ett företag tillför uppenbarligen både sig själv och företaget ett värde. Företaget värderar arbetsinsatsen högre än den ekonomiska kostnaden, och den anställde värderar vinsten (vilken inkluderar lönen) högre än arbetsinsatsen. Det är en win-win situation, som frivillig handel i regel är.

Det råder sedan ett liknande förhållande mellan företaget och de som köper dess produkter. Företaget värderar pengarna från försäljningen högre än produkten som säljs, och köparen värderar produkten högre än pengarna som används för att betala den. Win-win igen.

Även den som varken arbetar på företaget eller köper deras produkter vinner på olika indirekta sätt. Det kan t ex vara så att företaget säljer en produkt som är en del av ett annat företags tillverkning, ett företag som du handlar från. Eller det kan vara mycket mer indirekt än så, förstås. Men vinsten finns där.

Allt du ser omkring dig, alla tillverkade objekt som gissningsvis finns i mängder om du tittar dig omkring är ett resultat av arbete (och också ett resultat av mängder av hårt förvävad kunskap genom århundraden.)

En av grundpelarna i ett fungerande samhälle är därför att det är arbetar- och företagsvänligt. Det innebär olika saker, inte minst att det inte finns orimliga regleringar  och avgifter som gör företagandet omöjligt, men ett viktigt område på arbetarsidan är förstås skatterna.

Med tung beskattning börjar arbetet kännas allt mer meningslöst, folk får i allt högre grad uppfattningen att arbete inte lönar sig. Det är en väldigt farlig uppfattning med tanke på hur viktigt arbetet är för samhället. Särskilt när folk också ser att det vi får tillbaka ofta håller en undermålig kvalitet. Gamla behandlas som skräp och polisen står maktlös inför våldet, och detta medan politiker och byråkrater kastar miljoner och miljarder omkring sig utan minsta ansvarskänsla. Vad sägs t ex om att försäkringskassan i snitt betalade 250 000 i timmen i tio år på ett datasystem som ändå inte fungerar? Eller att SIDA ger miljarder i bistånd som används till att föra krig? Mest irriterande av allt är kanske att de också fyller sina egna fickor med skattemedel, som att dessa generaldirektörer utan att utföra något arbete får över 100 000 i månaden. Exemplen på bortkastade skattemedel är förstås många.

De blir miljonärer på skattemedel medan pensionärer dör av vanvård, i ett samhälle med världens högsta skatter. (Varför finns det ingen ordentlig diskussion om hur mycket parasitklassen — politiker och byråkrater — kostar samhället? Det skulle vara mycket mer välkommet än ännu en vända med diskussioner om sjukskrivningar.)

Jag tror att samhället mår bäst av att låta politiker hantera mindre pengar, och vad jag inte kan förstå är varför inga etablerade politiker eller partier driver linjen att göra sig av med alla onödiga offentliga utgifter. Då menar jag kultur, idrott, föreningsbidrag och liknande. Vore inte det en bra början? Det skulle också ha fördelen att man inte längre behöver de byråkrater som arbetar med att administrera allt detta. När dessa utgifter inte längre finns så kan man sänka skatterna i motsvarande grad, och låta folk själva avgöra vilken kultur (med mera) som de vill betala för.

Arbetet skulle bli mer värt och samhället mer arbetarvänligt. Det är mer viktigt än att islamistföreningen (som dock heter något annat) i Malmö ska få sitt statliga bidrag (autentiskt fall, har skrivit om det tidigare någonstans.)

Och hur rimligt är det egentligen att äldrevården är så usel och laglösheten så utbredd medan man betalar för kultur och föreningar? Jag bara frågar. I synnerhet när den mesta kulturen som folk konsumerar ändå är den som de väljer att betala för, eller som är gratis (hej youtube).

Rensa ut allt trams (och det som är värre än trams) som skattemedel tyvärr ofta går till och ge tillbaka folket deras pengar.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om arbete och skatter, med mera

”vi och dom”-tänkande

september 26, 2008 at 1:02 e m (Uncategorized)

Det dröjer ofta inte länge förrän man som ”främlingsfientlig” (vad det nu innebär) får höra att man företräder ett ”vi och dom”-tänkande, och att det är dåligt.

Så vad innebär då det, och varför är det dåligt?

Uttrycket innebär att man delar upp folk i grupper, ”vi och dom”. Så sitter man på ett café och säger ”här sitter vi inne i cafét, och där går dom på utsidan” så uttrycker man ett ”vi och dom”-tänkande, liksom om man säger ”vi har arbeten och dom är arbetslösa”, liksom ”där är fotbollsspelarna, och där på läkaren är publiken.”

Varför skulle det vara fel? Inget förstås; vi gör det jämt, och bör fortsätta göra det. Många idéer skulle vara väldigt svåra att kommunicera (och tänka) utan någon form av gruppindelning.

Ingen skulle förstås börja prata om ”vi och dom”-tänkande i ovanstående fall, men de pratar faktiskt om ”vi och dom”-tänkande som något dåligt i sig, inte hur det tillämpas i vissa särskilda fall. De säger om vissa påståenden att det är ett ”‘vi och dom’-tänkande'” och anser att det automatiskt gör det dåligt, underförstått att ‘vi och dom’-tänkande alltid är dåligt. Så kan man bara påvisa att någon ägnat sig åt det så är det klappat och klart.

Det är möjligt att göra dåliga gruppindelningar. Man kan t ex säga ”vi här inne i cafét är övermänniskor och de som går förbi på utsidan bör vara våra slavar”. Det skulle vara ett dåligt påståendet värt att kritisera, men det skulle INTE vara dåligt för att det är ett ”vi och dom”-tänkande (så glöm den angreppslinjen), utan för de specifika påståenden som görs, som kan vara falska eller omoraliska.

Problemet med att döma ut ”vi och dom”-tänkande är att man dömer ut all gruppindelning. Men det är typiskt; politiskt korrekta fraser är ofta korkade  — rika på värdeladdning och fattiga på egentligt innehåll.

Sedan brukar de idioter som använder uttrycket nästan alltid själva friskt dela in folk i grupper. Man pratar t ex om gruppen sverigedemokrater (och säger negativa saker om dem) och jämför dem med sin egen grupp (t ex socialdemokrater). Klockrent fall av ”vi och dom”-tänkande.

Ett annat exempel är personer som dömer ut de som de anser för ett ”vi och dom”-resonemang. Det är förstås också ett exempel på just ett sådant: Vi som inte tänker enligt ”vi och dom”, och de som gör det. (Man blir ofta förvånad över hur folk själv gör precis det som de kritiserar och säger att man inte ska göra.)

För att ta upp ett fall som skulle kunna uppkomma i en diskussion: Någon hävdar att majoriteten av muslimer vill ha sharia, och att de flesta i västvärlden inte vill ha det. Det är ett klart fall av gruppindelning och ett ”vi och dom”-tänkande, och ett exempel på när det är bra och önskvärt. Man belyser ett samhällsproblem som bara kommer att växa om det inte sätts in motåtgärder, och för att det ska bli tal om motåtgärder så måste man på ett korrekt sätt kunna beskriva svårigheten.

Då rycker idiotpatrullen in. Man försöker inte argumentera för att påståendet är falskt (vilket jag skulle ha en viss respekt för, det har åtminstone sanning som målsättning), utan att det är ett exempel på ”vi och dom”-tänkande. Som om det automatiskt gör det fel.

(Är påståendet om sharia falskt? Nej, ett flertal undersökningar visar att 33-66% av muslimerna i västvärlden faktiskt vill ha sharia, och siffran är förstås mycket högre i muslimska länder. Kanske även högre här, eftersom siffran bara anger vilka som öppet säger vad de vill.)

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för ”vi och dom”-tänkande

multikulturalism, might is right

september 19, 2008 at 6:14 f m (Uncategorized)

Somliga kulturuttryck som de flesta anser är destruktiva uppmärksammas en del i media, inte minst hedersmord och hedersförtryck. Det kan dock vara missvisande att fokusera för mycket på dessa enskilda uttryck. Man kan få intrycket att världens kulturer är nästan likvärdiga, förutom ett par detaljer som att familjen i vissa kulturer då och då mördar sina döttrar.

Vad som saknas är en diskussion som täcker mer, som identifierar allmänna drag i olika kulturer, och som sedan når den oundvikliga slutsatsen att vår kultur är bättre, mer främjande för och liv lycka.

En möjlig vinkel för en sådan diskussion är med utgångspunkt ur uttrycket might is right. Primitiva kulturer är ofta centrerade kring makt på ett sätt vi inte är vana vid, och som är väldigt skadligt på många sätt. Det är något som i dessa kulturer genomsyrar hela samhället (familjen, politiken, arbetsplatsen, skolor, överallt); strikta hierarkier överallt, där goda argument och hållbara resonemang inte betyder ett smack, och där den som har makt står över allt förnuft och mänskliga rättigheter. Att ifrågasätta fel person, hur god anledning man än har, kan rent av innebära att man riskerar livet.

Makt är också något som genomsyrar sinnet hos personer i dessa kulturer — det är vad man tänker på, vill ha, och vad man agerar för att få.

Maktmissbruk (inklusive korrumption) av det mesta grövsta slag är vardagsmat. Eftersom makt är mer viktigt än sanning och rent spel så är fulspel regeln.

Tillsammans med framväxten av destruktiva kulturer i Sverige så växer uppfattningen att might is right.

Det är mer viktigt att diskutera än ‘hedersmord’, för det är mycket mer generellt och kan inte bortförklaras som en enskildhet utan vidare betydelse. Hedersmord kan betraktas som en instans för detta: Familjens makt och rätt över dottern (eller annan släkting) anses vara så fullständig att den överstiger dennes rätt till liv.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för multikulturalism, might is right

verkligheten är vad den är

september 12, 2008 at 7:49 e m (Uncategorized)

Aftonbladet har en artikel om en 21-årig kvinna som blev nedslagen av 20 killar.

De skrattade medan de sparkade henne i huvudet när hon låg på marken medvetslös.

Känns som om det är dags för ”experter” att rycka in förklara att gärningsmännen ”inte förstår/menar vad de gör”. För det så svårt att veta att det kan orsaka skada att sparka en liggande person i huvudet, eller slå någon med medhavda vapen som knogjärn.

Som ofta är fallet när gäng anfaller så var de invandrare, citerar från artikeln:

Personer med utomvästlig invandrarbakgrund har helt enkelt oftare destruktivt innehåll i sina sinnen, mentalt innehåll som kommer från påverkan av sin egen levnadsfientliga kultur (där inte sällan islam är en central komponent). Inte sant för alla förstås, och det skiljer sig också en hel del mellan olika grupper.

Journalister och många andra har utkämpat ett krig mot verkligheten i många år. De har uppfattningen att verkligheten inte är vad den är, utan kan formas av ens verklighetsuppfattning. Om man bara beskriver verkligheten på ett visst sätt så förändrar man den. Om man bara undviker vissa fakta så försvinner de. Om man bara har vissa förväntningar så formas verkligheten därefter. Åt helvete med verkligheten, vad som räknas är ideologi. Det har varit en slags tillämpad postmodernism.

Men verkligheten är vad den är. Man kan förneka krig, våld, lögner och svek, och vad orsakar dessa saker, men den enda effekten av det är att man är blir sämre utrustad att hantera dessa problem; man berövar sig själv och alla man lyckas påverka chansen att hitta verkliga lösningar. Man bidrar till att problemen fördjupas och förvärras.

Några av de fakta som måste erkännas är följande:

#1. Somliga kulturer är mer livsfrämjande än andra. Givet att man värderar liv, lycka och värdighet så måste man säga att dessa kulturer är bättre. (Hedersmord, könsstympning, maktmissbruk, korrumption, djup vidskeplighet, olikhet inför lagen, åsiktsförbud, med mycket mera, är alla integrala delar av många kulturer. Dessa element är rent av vanligare i världen än deras motsatser.)

#2. Utomvästliga invandrare är ofta tungt influerade av sina ursprungliga kulturer och kommer därför att i högre grad uppvisa livsfientliga beteenden. Det gäller också barn i familjer från dessa kulturer, även om de är födda i Sverige. Muslimer är ökända för att hålla fast vid sin vidskeplighet och övriga medeltidsuppfattningar.

#3. En nation med för många personer med huvudet fullt av levnadsfientliga idéer går under. Världen är full av exempel.

#4. För att kunna möta problemen behövs mätning och upplysning. Dvs, det behövs en del beräkningar av invandringens kostnader, inklusive dolda utgifter som sjukhus- och domstolskostnader, och kanske någon form av uppskattning av förlorat socialt kapital (vars förlust kanske är ännu värre än den rent ekonomiska).

Mätningarna ska göras utan ideologiska skygglappar där man i förväg bestämmer sig för att ”invandringen bara är en tillgång” eller liknande, och resultaten ska vara tillgängliga för allmänheten. Media ska inte av ideologiska eller uppfostrande skäl dölja information för allmänheten.

Befolkningen har rätt att få en så fullständig och exakt bild av samhället och dess utveckling som möjligt.

Var diskussionen om invandrarvåld än bär av så måste fakta beaktas. Verkligheten är vad den är och den måste erkännas till 100%, hur svårt och smärtsamt det än kan vara för vissa.

Artikeln nämner också:

Södertälje har tidigare haft problem med gäng och etniska konflikter.

Etnicitet, som delvis involverar gener, är egentligen en olycklig beskrivning eftersom problemet även i så kallade ”etniska konflikter” är (ofta kulturpåverkade) idéer. Problemet är inte etnicitet, utan att de som ingår i konflikten tillskriver etniciteten betydelse. Så det är fortfarande, som det alltid är, vad folk har i huvudet som har betydelse.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för verkligheten är vad den är

integritetsproblem bortom FRA

september 5, 2008 at 9:53 f m (Uncategorized)

Den nya tekniken ger mängder av nya möjligheter till övervakning och kontroll — integritetskränkningar –, mer än vad man ens kan tänka fram i nuläget. Det eftersom det är enklare att se möjligheterna/riskerna ju närmare tekniken ligger tidsmässigt, och ju fler steg mot övervakning som man redan har tagit.

En teknik som redan har kommit långt är datoriserad ansiktsidentifiering. Jag vet inte exakt var man befinner sig i utvecklingen, men det kommer inte dröja länge förrän vilken dator som helst (med rätt programvara och en webkamera) kan identifiera och lagra ansikten som befinner sig i dess synfält.

Den största risken med det är förstås knuten till vad statsmakten kommer att göra, men det kommer också att bli enklare för enskilda individer att integritetskränka.

Ett spontant exempel på vad vem som helst enkelt kommer att kunna göra: Att sätta upp en kamera i ett fönster som fullständigt kartlägger (lagrar i en databas på ett strukturerat sätt ) passerande människor. Datorn som analyserar materialet vet inte vad de som passerar heter (annat än i fall där användaren har matat in det), men alla kan namnges på något sätt, t ex #1, #2 osv, samt lagra kort eller videoupptagningar på varje person. Då vet man t ex att #11 passerade fönstret 6 ggr under dagen, och exakta vilka tider. Man kan välja att bara lagra information för vissa personer, och få statistik och tabeller över deras förehavanden som sträcker sig över längre tidsperioder. Sedan när man är intresserad av hur läget är för en viss personer kan man mata in ett foto på den personen och få tillbaka prydliga tabeller över dennes förbipasseranden.

Så vad är faran med det?

Tja. Det går nog att hitta många kreativa sätt att använda den information på. Den som planerar inbrott vet t ex utan minsta ansträngning vilka tider bostader är tom, och vilken risken är att någon dyker upp oväntat under dagen, man vet tom vilka tider offrets grannar lämnar sina lägenheter. Olika personer med skumma syften kan förstås också samarbeta och samköra sina kartläggningar för att få en mer fullständig bild.

Detta är förstås inget mot vad statsmakten kan göra med samma teknik och kameror över hela samhället. De kan kartlägga varje människas fullständiga rörelser dygnet runt. Förutom lokala rörelser inom byggnader, såvida det inte är offentliga platser så det finns kameror även där.

Med tillgång till en sådan teknik, och med teknik som övervakar kommunikation, skulle det vara nästan löjligt enkelt att upprätthålla ett totalitärt samhälle. Dissidenter skulle kunna letas upp och mördas lika lätt som man brer en smörgås. Och det är bara en av många möjligheter till kontroll och övervakning som den nya tekniken möjliggör.

Kan nämnas att jag ser långt mycket fler positiva sidor med ny teknik än negativa, men eftersom det här är en gnällblogg så fokuserar jag på de negativa.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för integritetsproblem bortom FRA

om vapenfria zoner

augusti 23, 2008 at 1:26 f m (Uncategorized)

Hehe.

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för om vapenfria zoner

bloggen muterar

augusti 22, 2008 at 1:41 f m (Uncategorized)

Har beslutat mig för att stänga av möjligheten att kommentera. I gengäld offentliggör jag en epostadress som man kan nå mig på, no.quarter.blog@gmail.com (finns angiven i högerpanelen också).

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för bloggen muterar

« Previous page · Next page »